I mitt förra blogginlägg skrev jag att jag klarat midsommarfirandet bra, och det gjorde jag men sen gick botten ur. De senaste dagarna har jag varit helt färdig, trött, irriterad och med jobbiga tankar i huvudet. Jag ska försöka att sova mycket och göra väldigt lite och förhoppningsvis så vänder det under veckan.
En sak som jag inte kommer att göra på ett tag är att köra häst för efter gårdagens tur så plockade vi av 
det ena hjulet på vagnen. Vi och vi förresten, vi lossade hjulmuttern men sen tog det stopp och vi tvingades ringa en granne efter hjälp. Han kom med erfarenhet och verktyg,
bland annat en finurlig avdragare som han fäste runt hjulaxeln så att han sen kunde lossa hjulet (det satt som berget, hustrun och jag kunde inte rubba det). Orsaken till att vi tog loss hjulet är att gummit/slitbanan håller på att släppa så hjulet ska till tillverkaren för att “regummeras” (det är ett kompakt gummidäck utan luft i sig).
Jag såg på SVT Nyheter att Peps Persson dog igår. Peps kom in i mitt liv med hustrun, eller rättare sagt med min svärfar som är en stor vän av Peps. Han citerar gärna, och ofta, Peps och fick mig att inse herr Perssons storhet. Innan min tid så tog svärfar också kontakt med Peps och fick honom att komma till Motala och spela – hustrun brukar skryta med att de haft Peps boendes hemma hos sig. Jag lyssnar inte på Peps jätteofta men under en period var han väldigt viktig för mig och 
hustrun. Det var när äldsta sonen var riktigt liten, ibland (ganska ofta) så ville han inte sova på nätterna men om jag bar omkring honom i en bärssjal samtidigt som jag spelade Peps på stereon så somnade han. Jag provade med annan musik men Peps var den artist som fungerade klart bäst. Att få sonen att somna var guld värt så både hustrun och jag var tacksamma mot Peps.
