När jag springer så har jag tre olika skydd på benen, ett på vartdera knä (för min artros) och så ett på 
vänster vad (för min ”gubbvad” – dvs benägenheten att få muskelbristningar). Skydden blir tämligen sunkiga, tämligen fort och jag är inte särskilt flitig med att tvätta dem. Häromdagen fick jag dock ett ryck och tog tag i det. Jag vet inte vad som utlöste aktiviteten, har varit på väg att göra det sen i julas och så plötsligt hände det bara! Energin räckte dock inte särskilt länge men i varje fall länge nog för att 
beta av skydden som numera luktar lite mindre ofräscht.
När jag duschade efter träningen i går så bankade hustrun plötsligt på dörren och sa att jag måste komma och hjälpa till för det var en massa kvigor i trädgården. Kvigkalvarna som betar våra hagar var
tydligen på rymmen. Innan jag fått på mig kläder och tagit mig ut så hade kritterna dragit vidare, ut i grannens spannmål. Hustrun hade dock ring djurens ägare så efter en stund kom de och samlade ihop djuren igen. Det visade sig att de gått igenom ett staket och 
sen ut ur hagen de hamnade i eftersom grinden där inte var stängd. Idag gjorde de små rackarna om samma sak men nu var grinden stängd så de höll sig i hagen, dock fel hage.
När jag klippte gräset igår så upptäckte jag att sätet på gräsklipparen satt löst. Det måste ha skett nån slags metallutmattning för metallen där sätesskruvarna suttit har gett med sig. Jag har försökt fästa sätet hjälpligt med två små spännband så nästa gång jag klipper gräset så får vi se om det håller.
Till sist två bärfisar.
