Idag är det en trött bloggare som sitter bakom tangentbordet. Efter gårdagens inlägg så började jag sy 
om kostymen jag köpt och jag fastnade helt i det och kom inte i säng förrän sent. Jag fick också för mig att jag ska ha kostymen klar till terapin i morgon så därför gick jag upp tidigt och fortsatte sy. Arbetet fortskrider nästan enligt plan så jag har goda förhoppningar om att ha kostymen i bärbart skick i morgon. Jag kommer inte ha hunnit förlänga fodret i ärmarna men ärmarna som sådana är redan längda, syns på bilderna nedan.
Att ta ut kavajen i ryggen visade sig svårare än jag trott eftersom det fanns mycket lite sömsmån. Jag lyckades dock klämma fram knappt två centimeter och de gjorde skillnad. I byxorna fanns det 
gott om sömsmån så det var inga problem att göra dem större runt midjan. När jag fick på mig byxorna så märkte jag att kostymen nog snarare var från sent 70-tal än tidigt, byxorna var tämligen luftiga. Jag ägnade förmiddagen åt att ta in dem från både ut- och insidan av benet och nu tycker jag att de ser helt ok ut.
Det som återstår att sy på kostymen är lite finlir på ställen där jag inte kom åt med symaskinen och sen behöver den strykas lite också. Jag siktar på 
att ha kostymen med svarta boots och min svarta cowboyhatt i morgon. Är jag inte helt slut efter praktik, terapi och fårklippning så lägger jag ut några bilder i morgonkväll, annars så kommer de på fredag.
Förutom att sy på förmiddagen så har jag förberett lite för fårklippningen och en stundande vedleverans. Fårklippningen krävde att jag röjde fram en yta där klipparen kan hållas och vedleveransen krävde att jag klippte bort lite grenar som skulle kunna repa lastbilen när den kör fram veden. Ingen av uppgifterna var särskilt slitsam rent fysiskt men båda har varit mentalt påfrestande. Jag tycker att det är jobbigt att tänka framåt och planera, att behöva hålla koll på saker, det är som att det tar upp mer hjärnkapacitet än jag har tillgängligt. Jag blir väldigt stressad och trött av att tänkta långsiktigt och planerande.
Ofta när min fru och jag diskuterar vad som är på gång, allt från byggprojekt, tandläkartider eller barnens vistelser hos mormor och morfar så stänger min hjärna ner. Jag hör vad min fru säger och jag hummar som att jag håller med men jag förstår egentligen inte vad som diskuteras och efter samtalet så har jag ingen koll på vad vi nyss bestämde. Det här handlar inte om att jag inte bryr mig eller är 
oengagerad utan det är nån slags överlevnadsstrategi som min hjärna tar till för att inte låsa sig helt, sådär så att inte ens ctrl-alt-delete funkar.
Ett strategiskt tänk som jag haft i huvudet under veckan är att jag måste ta med sommardäcken till verkstaden när bilen ska in i morgon (byte av bilbälte bak eftersom nån av ungarna pillat ner en plastbit i låsmekanismen). Nu känns det som att allt tänk på att jag verkligen måste se till att få med däcken har tagit all energi, orken att lasta in dem i bilen är helt väck. Samtidigt så orkar jag sy och blogga. Jag tror 
inte bara att det handlar om prioriteringar, jag hoppas i varje fall det.
Jag har varit på praktik idag och även om jag inte fick så mycket gjort så var det trevligt att få komma ut i vårsolen lite. Halmstad begåvades med fantastiskt fint väder i förmiddags. Jag hängde också en stund på CLAVIS, jag har inte varit där på ett tag så jag behöver uppdatera mig lite.
När jag gick längs med Nissan på väg till CLAVIS så såg jag området Söderkaj på andra sidan ån.
Söderkaj var ett stort prestigeprojekt på WSP som jag höll i när jag blev sjuk 2007. Jag har grämt mig mycket över att jag inte fick vara med och slutföra det men idag gjorde det faktiskt inte alls ont i magen när jag tittade på husen. Jag bara tänkte på att de låg vackert vid Nissan, trots industrin på andra stranden. Jag noterade också att området faktiskt såg ut som det gjorde på de tidiga gestaltningar som jag såg när jag först kom i kontakt med projektet.
Jag brukar inte köpa lotter men i helgen gjorde jag det, jag köpte en ”klock-lott”. När jag slösurfade på Tradera så såg jag en sliten klocka som låg ute till försäljning. Hon som sålde visste inte vilket märke det var. Utifrån fotona så kunde jag förstå att det var svårt att utläsa klockmärket men när jag zoomade in en av bilderna klockan på klockan så tyckte jag att där stod nåt som kunde vara Rolex. Det var långt ifrån säkert att 
där stod Rolex men jag kunde inte låta bli att lägga ett bud och idag kom klockan. Tyvärr så var det ingen Rolex utan en Rendex. Utan att veta nåt om Rendex så törs jag nog säga att det var en nitlott men jag är ändå inte besviken, hade jag inte köpt klockan så hade jag grämt mig och grubblat över om det var en dyrgrip som jag missat. Det var ingen dyrgrip men det var trots allt en snygg och funktionell klocka som väl platsar bland mina övriga “tidsmaskiner”.
