Ryttlande tornfalk i dåligt ljus
Det är dags för slakt av årets lamm, på måndag är de bokade på Öströös slakteri. 
Det ska verkligen bli skönt att få slakten överstökad för jag är duktigt trött på fåren nu, jag har tappat glädjen i att vara fårägare. Vi slaktar inte alla djuren på måndag utan det blir fyra äldre tackor kvar här hemma. De lever dock på lånad tid eftersom vi ska ta bort dem också men det kommer att ske här hemma eftersom de inte ska bli mat utan gå på destruktion. Att avveckla fåren innebär både en arbetsmässig och en 
ekonomisk lättnad för oss. Även fast vi sålt både kött och skinn så har de varit en förlustaffär och det är ok så länge som det är kul att ha dem men när de mest upplevs som en börda känns det mindre motiverat att pumpa in en massa pengar i dem. Av och till 
kommer jag säkert sakna fåren men på det stora hela tror jag att det är rätt beslut att sluta med dem. Att ha djur är ett stort ansvar och tycker man inte att det är roligt så ska man nog låta bli.
De senaste dagarna har jag skurit ner min nyhetskonsumtion till bara två tillfällen per dygn, morgon och kväll. Jag tycker att det hjälpt lite mot min ständiga oro men lättnaden beror kanske bara på att det inte funnits så många nyheter av den sort som brukar trigga mig. Det har ju mest varit Covid-19 och Corona de senaste dagarna och just nu stressar det inte mig lika mycket som valet i USA eller Brexit.
November fortsätter att bjuda på sitt väldigt gråa väder och jag fortsätter att ta väldigt gråa foton. Under en av dagens Betty-promenader såg jag en tornfalk som ryttlade, bilderna blev grå och oskarpa men ryttlandet blev ändå ganska tydligt tycker jag.
