Saker jag saknat
Några av de saker som jag saknat när jag varit inlagd (förutom självklarheter som hustrun och barnen) är min säng
och mina hattar. Att jag saknat sängen tror jag är lätt att förstå medan hattarna kanske inte är lika självklara. De är faktiskt en stor del av mig, eller den jag vill vara. De är en del av rekvisitan i berättelsen om mig. När jag inte har hattarna så saknas det någonting på ”scenen” och berättelsen blir inte lika mustig som den blir med all rekvisita och annan bråte på plats.
Det råder ju inget hattförbud
på sjukhuset så jag hade ju kunnat ta med mig hattarna dit. Jag vill ju gärna kunna välja mellan olika huvudbonader (variera färg och modell) så av utrymmesskäl blev det därför keps (och en keps/hatthybrid) under sjukhustiden.
Min frus föräldrar har varit här över jul. Under besöket så har svärmor plockat fram ett av de secondhandfynd som jag
är mest nöjd med. Det är ett par kängor som jag köpte åt henne för några år sen. Då var hon också här och hälsade på och behövde ett par vinterskor att promenera i. Jag skulle in till Halmstad och sa, på skoj, att jag skulle gå in på Myrorna och köpa ett par åt henne. Sagt och gjort, jag gick in där och de hade faktiskt ett par kängor i rätt storlek. Det är svårt att köpa saker på beställning i secondhandbutiker så jag tycker det var roligt att jag faktiskt lyckades.
Säsongens första snö föll idag. Det kom inte mycket men ändå tillräckligt mycket för att åttaåringen skulle dansa runt i huset sjungandes ”det snöar!”
(medan jag skriver det här så ser jag att snöfallet tagit i ordentligt).
Jag har inte vågat prova min nya mobil
ännu. Jag tänker att jag ska flytta över SIM-kortet från den gamla och starta upp den nya men så tänker jag att den gamla ju fungerar rätt bra och jag vet ju inte hur jag ska använda den nya. Hur funkar kameran i den nya? Får jag med alla kontakter om jag flyttar över SIM-kortet? Jag är verkligen inte särskilt tekniktillvänd.
Äldste sonen är min raka motsats. Han fick en kamera när han fyllde år och trots att han helt ignorerat (eller tack vare det) instruktionsboken så har han lärt sig kamerans alla finesser. Han har tagit massvis med kort och provat sig fram. Han är bara
åtta år men på många sätt är han redan mycket mer digitaliserad än vad jag är (på gott och ont).
