Sifan Hassan
Häromdagen installerades en ny elmätare hos oss. Jag har inte koll på vad den har för 
tekniska finesser men den är säkert avancerad. Inne i huset så sitter 
fortfarande en finesslös gammal elmätare kvar, den togs ur bruk långt innan vi flyttade hit. I magasinet finns också ett gammalt elskåp men mätaren som satt där är inte kvar.
Nog om elmätare. Jag har hundarna kopplade hela tiden när jag går med dem nu eftersom det är koskit i hagarna där jag brukar ha dem lösa. De senaste dagarna har Sigge verkat lite frustrerad under promenaderna, som att han skulle vilja släppa lös och bara springa. Jag gick därför med honom, och 
Betty, till ett stort oplöjt skifte och släppte honom. Han började genast att äta gräs… Jag tog fram en pip-boll som han tycker mycket om och kastade i väg den. Då for han efter den men efter bara några kast 
så tappade han intresset för bollen och återgick till att äta gräs (Betty hade gjort det hela tiden).
När jag satt och rökte i går kväll så tittade jag på årets London Marathon (gick 23:e april) och det blev 
riktigt spännande på både herr- och damsidan. Bäste herre blev Kelvin Kiptum som i sitt andra maratonlopp i ensam majestät sprang i mål på den näst snabbaste tiden genom tiderna, 2.01.25 (världsrekordet är 2.01.09). Spänningen bestod i om han skulle nå världsrekordet eller ej. Damklassen blev en spurtuppgörelse där den tidigare medeldistanslöparen Sifan Hassan drog 
det längsta strået och vann. Det var Sifan Hassans första mara och den var väldigt speciell. Efter 19 kilometer fick hon problem med vänstra låret/höften och fick släppa tätklungan och stanna och stretcha ett par gånger. Till min, och kommentatorernas, förvåning så fortsatte hon dock att springa och kom i slutet av loppet ikapp täten igen. Med två kilometer kvar att springa fick hon hjärnsläpp och kastade sig ut åt sidan och sprang tvärsöver banan för att ta sin vattenflaska vilket gjorde att hon sen var tvungen att jaga ikapp täten igen (vilket hon gjorde). Sen höll hon sig kall och kunde lätt spurta hem segern på upploppet. Nedan finns Sifan Hassans bravader sammanfattade på tre minuter.
Min egen löpning går sådär. Hela hösten och våren har varit hattig på grund av sjukdom och skador så jag har inte fått in nån riktigt rutin i springandet. Jag försöker därför hitta tillbaka till att löpningen
verkligen blir en regelbunden vana igen så jag har kortat ner passen till åtta kilometer (det kan jag springa även om jag inte mår så bra) och siktar på att springa fem gånger i veckan. När jag känner att den rutinen sitter ska jag börja trappa upp distansen (och gå ner till fyra pass). Vi har haft varmt de senaste dagarna så jag har faktiskt sprungit i linne. Första passet i linne är speciellt, det ger en frihetskänsla inte olik den att köra motorcykeln när man känner vinden mot kroppen.
När vi fick brännet utkört från skogen så skrev jag på bloggen att traven inte såg särskilt stabil ut och jag hade rätt. När jag sågade i går så rullade plötsligt flera stockar iväg men som tur var stod jag på rätt sida om dem så jag fick ingen över mig.
I eftermiddags åkte jag in till Halmstad och fick staven i ögonbrynet bytt från silver till guld. När jag ändå var i stan passade jag på att svänga förbi Kupan och Erikshjälpen och det resulterade i tre filmer varav jag är säker på att jag aldrig kommer se en av dem – ”Bloody Sunday”. Filmen handlar om när brittiska fallskärmsjägare (Kung Kalles eget regemente) sköt ihjäl 14 fredliga demonstranter och 
skadade 12 i samband med en demonstration i Derry 1972. Efter den blodiga söndagen hade IRAs rekryteringskontor kö runt hela kvarteret med frivilliga som ville gå med. Britterna hävdade länge att demonstranterna varit beväpnade men 2010 bad slutligen den brittiska premiärministern David Cameron om ursäkt för händelsen. Allt kring den blodiga söndagen gör mig upprörd, skjutningarna, lögnerna efteråt och när sanningen väl kröp fram britternas ovilja att ställa de ansvariga soldaterna till svars. Jag kommer aldrig palla att se en film om det hela men jag tycker att mitt irländska filmbibliotek bör innefatta titeln.
Stilmässigt blev det huvudsakligen olika nyanser av grått under besöket i Halmstad. Byxorna var de ”hemmabyxor” i denim jag köpte på Kupan förra, planen var inte att ha dem offentligt men de funkade bra till dagens kavaj och väst.
Till sist tre bilder på samma körsbärsträd. Jag har fotat det vid samma tidpunkt tisdag, onsdag och idag och det syns verkligen att värmen fått det att slå ut ordentligt.
