Självmedicinering och Ligga med P3
Självmedicinering brukar sällan vara nåt bra. Trots det har jag börjat självmedicinera. Jag har spänningar och smärtor i axlarna och för att behandla det har jag fått låna hem en TNS-apparat. För den som inte vet så är en TNS-apparat en manick som avger svaga elektriska impulser. Man kopplar elektroderna till ömmande muskler och de muskelsammandragningar som uppstår av strömmen hjälper på nåt sätt till att läka muskeln och minska smärtan. Jag har också ont i ett knä. Jag överansträngde det i samband med stormen Simone. Då ville jag inte springa p.g.a. vädret utan hoppade rep på logen i 25 minuter i stället, det blev lite för mycket för mitt högra knä. Efter det har jag haft ont i ett senfäste under knäet. Jag har nu börjat använda TNS-apparaten på knäet. Jag vet inte om det funkar, har bara provat ett par dagar, men jag tycker det är värt ett försök.
Att ha en TNS-apparat öppnar upp oanade möjligheter till självmedicinering. Kan man t.ex. köra ECT hemma?
Jag har fortfarande problem att somna även om det blivit lite bättre med mardrömmarna. Jag brukar lyssna på musik i mobilen när jag ska somna. På sista tiden har jag dock börjat tröttna på den musik jag lagt in i telefonen. Jag har därför testat att lyssna på radion istället. Jag har då upptäckt ett program i P3 som heter ”Ligga med P3”.
Som framgår av namnet handlar det om sex. Det funkar jättebra att somna till och jag lär mig nya saker också. Vet ni vad en MILF är? Det visste inte jag heller. Uttrycket är rätt fånigt om ni frågar mig. ONS var ett känt fenomen men en ny akronym. Inte nåt jag tror att jag kommer använda mig av, varken verbalt eller i praktiken. Det säger dock något om sakernas tillstånd att jag använder ett program om sex för att somna – hade nån sagt det till mig när jag var 17 hade jag aldrig trott dem. Intressen och prioriteringar ändras.
Det uppstod ett stort tomrum i våra kvällar när vi sett sista avsnittet av ”Vita huset”. Vi såg de tre första avsnitten igen bara för att påminnas om hur allt började men det kändes inte riktigt friskt att fortsätta och se serien igen. Nu vet jag vad vi ska ersätta den med. I tisdags hittade jag första säsongen av ”Ally McBeal”
på Myrorna. För fem kronor – jag skämdes nästan lite när jag betalade.
