Skarp

av johan · april 22, 2016

Idag lyckades jag ta skarpa bilder på mig själv. Det blev inte samma utstyrsel som igår men även idag är jag väldigt nöjd med kläderna, avsaknaden av tweed till trots. Jag är både skarpare på bild och i verkligheten idag än i går även om jag gått med en oro mest hela dagen. Oron kommer av att jag haft ett späckat schema (det blir inte bra när mina lediga dagar blir mina stressigaste). Det fullmatade schemat kommer sig dels av att jag försökt hinna med lite för mycket och dels av att jag behövt göra några körningar med bilen åt andra.

Kruxet med mitt schema idag är att jag gjort många olika saker, även om varje enskild sak var snabbt avklarad så har jag en ganska stor förväntansstress inför varje ny sak att göra. När all förväntansstress summeras så blir resultatet en orolig Johan med stolp_isolator en ångestattack väntandes runt hörnet. Jag tror att det kan vara svårt för en utomstående att förstå riktigt hur mycket de många små sakerna tär på mig, även om det är jag själv bestämt att jag vill göra dem.

Vad var det då jag gjorde? Jag skruvade lite isolatorer i stängselstolparna jag satt tidigare, sen gick jag runt en beteshage och stängde grindar och kollade staket så att vi ska kunna släppa hästar där i helgen. När jag var i hagen så passade jag på att fotografera grannen när han spred mineralgödsel, kanske inte en så märkvärdig bild men väldigt typisk för livet på landet just nu. Jag fotade också backsipporna som växer i hagen, det gjorde mig riktigt glad, dels för att sipporna är vackra och dels för att de blir fler och fler för varje år.

Jag har ofta dåligt samvete för hur vi sköter våra hagar men om backsippor trivs och frodas så kan vi inte göra allt fel.

Jag fotograferade även annat än grannens traktor och backsippor, bl.a. två kajor som jag skrämde upp och årets första nässelfjäril. kajor_lyfter nasselfjaril_20160422 Efter lunch så hämtade jag svärmor vid tåget i Falkenberg och på vägen dit så passade jag på att bocker_5_kr besöka två secondhandbutiker och en hästsportaffär. Idag köpte jag den ridhjälm jag inte hann köpa i onsdags. På secondhandbutikerna så köpte jag två femkronorsböcker, den ena ”Döda vita män” har jag läst så den köpte jag bara för att jag vill ge bort den till en på praktiken, den andra ”Spanska inbördeskriget” kommer jag aldrig att läsa. Jag vet tillräckligt mycket om Spanska inbördeskriget för att veta att utgången, och Europas svek, bara gör mig upprörd. Det liknar lite dagens flyktingkris, de goda krafterna i Sverige och Europa låter likgiltighet och fascism sätta dagordningen. Precis som med Spanska inbördeskriget så tror jag att de kommande generationerna kommer ställa sig frågan hur vi kunde låta det gå snett?

Förutom böckerna så köpte jag en regnjacka på secondhand, den är tillverkad av Loro Piana (ett av de finaste väverierna i Italien som också tillverkar egna kläder). Jackan togs ursprungligen fram för det Italienska hästlandslaget till OS i Barcelona men produktionen har fortsatt. Den här jackan är inte gjord 1992, den är kanonfräsch och så gott som oanvänd. Jag vet inte om jag ska behålla den själv eller försöka sälja den via Ragtime i höst. Den passar mig bra och med min nya hjälm och den så borde ju ridningen på söndag gå som en dans, eller inte….

Jag var in på nätet och kollade vad jackan kostar och fick en chock. Ny går Loro Pianas senaste modell på 2100, 2100 euro alltså! På Ebay så hittar man min modell för allt från ett par tusen upp till 15 000 kronor. Vad jag betalde för min? 90 kr. Sanslöst! Hur hamnade en sån jacka på Kupan i Falkenberg?

Prince dog ju tyvärr igår. Under en period lyssnade jag mycket på honom, hans ”Around the world in a day” och ”Sign o´ the times” är två fantastiska skivor. Jag såg honom spela tre gånger och i förmiddags letade jag igenom mina gömmor efter en av konsertbiljetterna för att kunna ha som bild här på bloggen. Jag hittade ingen biljett men jag hittade dock det här fotot från mitt rum när jag gick på gymnasiet. I bakgrunden ser man en affisch för en Princekonsert, i förgrunden ser man min dåvarande flickvän (det var hon som lärde mig lyssna på Prince). Tiden går, i år är det är 30 år sen jag såg honom spela för första gången.