En bild av min sinnesstämning idag.
Trots kråkor och mörka moln så lyckades jag ta mig samman och rösta. Jag är oerhört oengagerad i det här valet men jag tänker att min röst i varje fall kan fungera som motvikt till en SD-röst. Då blir det ju lite lönt att rösta.
I går köpte vi en surfplatta. Efter mycket velande fram och tillbaka så blev det en ipad.
Ungarna var överlyckliga och på väg hem från affären så pratade de bara om ”paddan” och vilka spel de ville spela.
Efter lite strulande så fick vi tekniken att fungera och laddade ner några spel till barnen. De hängav sig med liv och lust åt spelandet ända tills ”paddan” slutade fungera. Den tvärdog. Skärmen blev helt svart och det var omöjligt att få liv i plattan. Vi testade att ladda batterierna men även efter att ha laddat i två timmar så var den stendöd. Vi kollade på Apples support på nätet och testade allt de föreslog men inget hjälpte. Paddhelvetet hade dött, det hade lika gärna kunnat var en ”Norweigan blue”.
En sån här händelse innebär en otroligt hög frustrationsfaktor för mig.
Jag stressar upp mig enormt och kan inte släppa det som hänt. Jag googlade frenetiskt hela kvällen för att hitta nån lösning men helt utan framgång. Apples telefonsupport var stängd så ingen hjälp där heller (jag funderade på att ringa supporten i en tidszon där de fortfarande hade öppet men besinnade mig). Det fanns inget jag kunde göra men jag kunde ändå inte släppa det och slappna av. Det förstörde hela lördagskvällen för mig (och min fru). Så väldigt onödigt men så väldigt typiskt mig.
I dag åkte jag tillbaka till butiken (tack för söndagsöppna affärer). De gav mig en ny ”padda” på direkten. När jag kom hem med den nya plattan insåg jag att man kan köpa mina barns kärlek med en ipad. Att säga att de var överlyckliga är bara förnamnet.
Det är ju inte bara i Sverige vi haft EU-val. På Irland (båda delarna) har man förutom EU-valet även haft lokala val där Sinn Feín
har haft stora framgångar. Jag är väldigt splittrad kring vad jag tycker om Sinn Feíns lyckade val. Jag vill ha ett enat Irland men jag anser att ”the shinners” gett upp den ambitionen och numera (i bästa fall) verkar för en trestatslösning. Samtidigt tycker jag att de etablerade politiska partierna på den södra delen av Irland är förlegade och korrupta. De behövde skakas om och det har Gerry Adams & co (tillsammans med ett antal icke-partianslutna kandidater) verkligen gjort.
