Jag känner mig lite som liemannen idag, liemannen i en rutig kavaj. Jag nackade en tupp sent i går kväll och i förmiddags så var jag med när Seana avlivades. När det här inlägget är skrivet så ska jag gå ut och försöka få tag på en tupp till att nacka (det är två kvar nu). Det är här den rutiga kavajen kommer in, jag har min rutiga ”arbetskavaj”
på mig när jag tar tupparna.
Jag var faktiskt också ”rutig” när jag var på djursjukhuset med katten i förmiddags. Jag hade min grå/svarta glencheckrutiga kavaj med grå skjorta och svarta jeans. Katten brydde sig ju inte om vad jag hade på mig men jag ville ändå ha nåt mörkt. Det kändes passande.
Veterinären som skötte avlivningen var jättebra. Hon tog det lugnt och försiktigt och var mån om hur jag mådde. Det kändes förhållandevis bra eftersom Seana var så uppenbart avslappnad hela vägen. Hon spann och ville bli kliad ända fram till hon somnade/förlorade medvetandet. För mig känns det som ett ganska bra sätt att dö på, att sakta somna in medan nån som tycker om en klappar och kliar en.
Den sprutan de använder när de ger den dödliga injektionen är dock inte särskilt
trevlig. Den är väldigt stor med en grov nål. De ger injektionen in i bukhålan på katten (efter att hon först har fått sömnmedel) så jag förstår att det krävs en hel del medicin för att nå dödlig dos.
Det var lite jobbigt att gå ut ifrån djursjukhuset med en tom kattbur, samma känsla som att gå därifrån med bara ett koppel 
och ett hundhalsband. Det är baksidan med att ha djur.
Förutom att avliva katten så har jag hunnit med att träna, vara hos sjukgymnasten (för vänsterarmen), se en dokumentär på datorn, slagit nässlor med lie och lavat ved. Det har med andra ord varit full fart. Jag noterade idag att för mig har de aktiviteter jag gör olika status. Sånt jag gör bara för mitt eget nöjes skull har lägre status än sånt som jag gör för hemmet eller gården. En timme vid symaskinen är t.ex. värd mindre än en timme ägnad åt veden. Det är förmodligen inte så hjälpsamma värderingar men i dag nöjde jag mig dock med att bara notera dem.
Jag brukar nästan alltid må dåligt på eftermiddagarna när jag varit hemma en hel dag men jag hade inga såna känslor idag. Jag kände mig nöjd att jag hunnit träna och slå lite med lien men framför allt var jag nöjd med att jag börjat jobba med veden. Jag trodde det skulle kännas tröstlös att ge sig på den men det kändes faktiskt riktigt bra.
Om det var mörka moln och kråkor i går så är sinnesstämningen idag mer så här.
