I förmiddags var det livräddardag på simskolan, så pojkarna har fått lära sig lite bad- och båtvett och provat på klädsim (med och utan flytväst). Jag förvånade mig själv med mina sociala talanger under förmiddagen, jag både konverserade en granne en lång stund och hjälpte minsta sonen och några ungar runt tipspromenaden. 
Det är inte några stora saker men för mig är det ändå små tecken på att jag, så sakteliga, börjar må bättre och bli starkare. Jag har också ägnat några minuter åt att läsa igenom mina blogginlägg från förra sommaren och jag kan konstatera att jag mår mycket bättre (både fysiskt och psykiskt) denna sommar.
För ungefär en månad sen så missade jag att köpa en snygg märkesslips på Kupan. Jag stod och fingrade på en slips (obs! ej slipsen på bilden) som jag gillade men så la jag tillbaka den eftersom jag tänkte att jag inte kan köpa alla snygga slipsar jag ser, även om de är tillverkade i Neapel (brukar vara ett tecken på kvalitet) och bara kostar fem kronor. Dessutom såg 
loggan lite trist och ”billig” ut. När jag kom hem så googlade jag namnet på slipsmärket och insåg att det var lite av slipsarnas Rolls Royce som jag hållit i handen. Nästa gång jag var på Kupan så var slipsen givetvis borta.
Jag har gått och grämt mig för det sen dess och varje gång jag varit på Kupan så har jag nagelfarit alla slipsar på jakt efter en ny E.G. Cappelli som skulle kunna ge mig ”revansch” för den jag missade. Jag har dock inte sett skymten av några slipsar från Neapel. I dag så försökte jag därför kompensera att jag missat en kvalitetsslips med kvantitet 
istället, jag köpte sex slipsar för fem kronor styck (jag måste verkligen rensa ut bland mina gamla slipsar nu). Ingen av de jag köpte ligger i samma kvalitetsklass som Cappellislipsen men de förefaller vara gedigna sidenslipsar (en i bomull) från bl.a. Cerruti 1881 och Stockholm kravatt.
Det som grämer mig med att jag missade slipsen är inte att jag kunde ha köpt en tusenkronorsslips för en femma utan att jag hade en kunskapslucka stor nog för slipsen att segla igenom. Nu har jag i varje fall lärt mig att E.G: Cappelli gör kvalitetsslipsar. Logotypen till trots.
Idag var jag också inom Emmaus och köpte en kavaj i mocka som jag tittade på redan i går. Den är en storlek för liten för mig men eftersom de reade ut den för 30 kronor så köpte jag den ändå.
Jag tänkte försöka sälja den vidare i Göteborg och går inte det så ska jag ha den till att ta läder ifrån, t.ex. till hängselstroppar. Jag är obekant med de som tillverkat kavajen, Molltan, men de verkar vara väletablerade på den svenska skinnmarknaden. Innan jag såg den här kavajen så har jag alltid rynkat på näsan åt skinnkavajer men just det här exemplaret tyckt jag var riktigt snyggt. Det återstår att se om de tycker samma sak på Ragtime när jag åker dit om en vecka eller två. Jag har kläder inlämnade där och måste antingen hämta ut kläderna eller pengarna, om plaggen blivit sålda, senast den 17:e juli.
I dag har jag använt min enda riktiga sommarkostym men så fort jag hittar en annan somrig kostym så ska jag avveckla den här.
Den är lite trång, både i storlek och snitt. Det är dock inte midjemåttet som är problemet utan det att mina lår som inte riktigt trivs i de smala byxbenen. Det är inte så konstigt att det stramar lite eftersom kostymen är en slimmad storlek 50 som jag har sytt om till en, fortfarande slimmad, 152:a.
