Sportbil

Jag sköt lite från höften när jag sydde i morse. Jag håller på med att göra om en kavaj till en väst och insåg lite sent (när jag nästan fäst fodret runt hela västen) att jag behövde ta in den i ryggen. Det fanns dock en liten lucka som jag kunde vränga västen ut och in igenom och kunde på så sätt komma åt att ta in ryggsömmen. Det ut och invända tyget var dock för knöligt för att jag skulle kunna nåla upp den nya sömmen så jag fick ”sträcka och sy” en liten bit i taget. Det hela gick förvånansvärt bra och jag behövde inte sprätta upp och sy om en enda gång.

Jag har försökt rensa lite i min slipssamling och lyckades faktiskt plocka ut elva slipsar som jag ska göra mig av med. Begreppet ”göra mig av med” innebär att jag ger merparten till Kupan (där jag i flera fall köpt dem) medan jag syr om några till bröstnäsdukar.

Min fru har snart klarat av sin första semestervecka och jag måste tyvärr konstatera att jag på många sätt tycker att semestern är jobbigare vardagen. När hela familjen är hemma så tappar jag mycket av de rutiner och den struktur som i vanliga fall styr mina dagar. Jag får inte gjort det jag brukar göra för att må bra, t.ex. träna och sy (mina morgontimmar mellan 05-07 är dock ett litet andningshål). Jag har även svårt att ta tag i några av de ”måsten” som finns på min lista med saker att göra i sommar. När jag trots allt får nåt gjort (har ju t.ex. klarat av att blogga dagligen) så sker det med ett dåligt samvete, det känns som att de aktiviteterna stjäl tid från vår familjetid.

Lite avspänd familjetid tillbringar jag dock med pojkarna på simskolan. I dag tog åttaåringen mod till sig att hoppade från 3:an för första gången. Jag trodde att jag då skulle lyckas fånga honom på bild med mobilen, den senaste veckan så har jag ju konsekvent missat hans hopp från lägre höjder. Jag fick inte till tajmingen i dag heller. Jag vet inte vad det är som pågår, det är som att min kamera är inställd på att bara fota plask när det gäller äldsta sonen. Sexåringen lyckas jag ju fånga i hoppet, senast i går. Jag lägger ner försöken att fota åttaåringens hopp med mobilen nu, nästa vecka så tar jag med systemkameran och fotar hoppen med den.

Under dagen så har jag grämt mig mycket över morgonens misslyckade fototillfälle. Orimligt mycket faktiskt, det är ju trots allt som min fru säger ”vi lever inte våra liv genom en kameralins”. Det har hon rätt i, det viktiga är ju att sonen hoppade från trean och att han faktiskt simmade 200 meter innan han gjorde det.

Efter lunchen så cyklade jag och åttaåringen en sväng. När vi var ute så noterade jag att både sadel och styre behövde höjas på hans cykel. Tillbaka hemma igen så tog jag därför fram verktyg och gav mig på cykeln. Att justera sadeln var inget problem men jag fick klura lite innan jag kom på hur jag skulle reglera höjden på styret. Det gick dock till slut, även om det strulade lite för mig. Ett tag trodde jag att jag lyckats få till ett glapp i styret men det redde ut sig.

När jag stod och skruvade på cykeln så körde det plötslig in en sportbil på infarten. Jag blev väldigt häpen och trodde först att det var grannen som fick finbesök men sen insåg jag att det var nån som bara skulle vända bilen. Jag blev dock inte mer häpen än att jag fick fram mobilen och hann ta två kort (tyvärr gick lite tid åt till fummel). Jag hann inte se vad det var för märke på bilen men den såg inte billig ut.