Sláinte till Irland
Revbensskadan som jag ådrog mig i tisdags verkar inte vara alltför allvarlig eftersom jag kunde springa 25 kilometer i går utan att störas av 
den. Jag är dock inte smärtfri men så länge jag kan springa är det inget problem. Bortsett från ett blodsockerfall (som jag botade med lite energikaka och sportdryck) så gick gårdagens pass riktigt bra. Alla pass den här veckan har faktiskt gått riktigt bra, jag har sprungit dem med kilometertider som varit 10-15 sekunder snabbare än min vanliga snittid per kilometer. Jag inbillar mig att det är förra veckans vila som slår igenom nu. Mitt träningsprogram innebär en gradvis stegring av träningsvolymen men var fjärde vecka är en vilovecka för att kroppen ska få återhämta sig lite. Det är ju vilan som gör en stark, träningen i sig är nedbrytande. Träningsprogrammet, i form av veckovolymen, ser för tillfället ut ungefär ut så här 40km (vilovecka) – 50 km – 60 km – 70 km – 40 km – 60 km – 70 km – 80 km – 40 km o.s.v.
I mitt förra inlägg så skrev jag att jag skulle fira St Patrick´s day med lite Bushmills när jag rökte kvällspipan i onsdags. Jag har tyvärr inte gjort det än eftersom jag varit så trött de senaste kvällarna att jag lagt mig tidigt. Förhoppningsvis är jag piggare ikväll och kan säga Sláinte! till Irland då istället.
Vi har fått en del av årets ved levererad nu så det är bara att börja lava. Tyvärr är veden lite för grov, den hade behövts klyvas en gång till men vi har påtalat det för dem vi köper av så förhoppningsvis är nästa lass mer i linje med vad vi vill ha.
Till sist en bild på när Betty skrämmer slag på en ekorre i trädgården. ”Kurre” var dock inte alltför skakad, en stund senare satt han på sin vanliga plats under fågelautomaten och käkade frö.
