I natt sov jag äntligen anständigt, det var verkligen välbehövligt. De senaste nätterna har jag sovit färre timmar än jag behövt och sömnen har dessutom varit ytlig och orolig, inte alls vederkvickande. Jag blir 
farlig när sömnen havererar för mig, inte farlig för min omgivning, mot dem blir jag ”bara” otrevlig. Dålig sömn gör mig däremot farlig för mig själv, den gör att en känsla av uppgivenhet och alltings hopplöshet väldigt lätt får fäste hos mig. De känslorna snurrar sen ofta iväg till suicidtankar. När jag är trött så tappar jag också förmågan att sätta saker i ett rimligt perspektiv. Jag kan tänka att jag vet att jag brukar må riktigt dåligt när jag är trött och att det brukar gå över när jag får sova men jag kan ändå känna 
att jag inte orkar med situationen och mitt mående och att jag är beredd till desperata åtgärder för att få slut på eländet.
Min kavajväska börjar ta form, idag blev mina misstag vid tillskärningen tydliga – bitarna passade inte riktigt ihop. Med lite god vilja så går det nog att få ihop väskan ändå.
Jag hoppas att jag ska kunna börja springa på riktigt igen och att dagens promenad/jogg var den sista för den här skadeomgången. Jag tänker på mina springande promenader som ”tweed-pass” eftersom jag genomfört dem i mina vanliga brukskläder och inte i träningskläder. Jag tycker det känts fånigt att promenera omkring i träningskläder så jag valde (det lika fåniga ?) alternativet att ha arbetskläderna och riskera att folk tror jag har en skruv lös som joggar omkring i kavaj och tweedkeps.
Lunchfodringarna av djuren är en ständig källa till bra foton. De senaste dagarna har det varit får som kommit rusande men idag så fick jag en hel serie bra kort på Pirana när hon tog den genaste vägen ner för en kulle.
Jag fick också ett bra kort på en bit mossa eller lav som hängde i en tråd från halltaket. Jag dammsög där häromdagen men slarvade tydligen lite. 
Nåt som inte var lika lätt att fota var när Stout hoppade ner från ekbordet utanför hönshuset. Hade han varit lite ljusare i pälsen så hade fotot inte blivit så platt men nu har vi en svart katt så det är bara att knäppa på och gilla läget.
Gladan var här och spanade idag igen. Den höll sig på hög höjd så jag tror inte att hönsen märkte den utan de sprätte helt oberörda omkring.
