Snille och smak
Häromdagen så såg jag på SVT:s hemsida att Svenska akademien 
sågat Svenska kyrkans förslag till ny kyrkohandbok. Nu har ärkebiskop Antje Jackelén svarat genom att såga Svenska akademiens kommentarer 
på ett sätt som gör att man undrar vad det var för ”snille” på Akademien som skrev deras svar.
Svenska Akademien är en organisation som jag starkt ogillar, jag ser den som en pretentiös ärkekonservativ sammanslutning med fascistoida drag. Sen kan jag dessutom av princip inte gilla en organisation där Sture Allén, Horace Engdahl och Peter Englund är medlemmar, jag har extremt svårt för alla tre. Jag kan inte heller begripa att de tre alla är f.d. ständiga sekreterare i Akademien, de lever ju och är fortfarande verksamma. Inget särskilt ständigt i deras sekreterarskap. Har man på Svenska Akademien kanske en annan definition på ordet ”ständig” än resten av Sverige?
Akademien uttalade nyligen sitt stöd för Salman Rushdie med anledning av den fatwa som uttalades mot honom i samband med publiceringen av ”Satansverserna. Det tog dem bara 27 år att komma fram till att man bör stödja det fria ordet! Jag tycker att det är smaklöst av dem att nu gå ut med sitt stöd till Rushdie. Inte mycket snille eller smak i Svenska akademien om ni frågar mig.
Idag gick jag inte min ordinarie promenad utan valde en annan sträckning. Det resulterade i några bilder på en tofsvipa. Jag blev väldigt glad att se den, tofsviporna har lyst med sin frånvaro här de senaste åren men nu verkar de ha hittat tillbaka, en stund senare knäppte jag också en bild på en svala i flykten.
Strax efter att jag fotat svalan så passerade jag ett gäng kvigor och jag stannade till för att fotografera en kviga som jag tyckte var särskilt fin. Hon, och en stund senare även hennes kompisar, blev väldigt intresserade av mig och vad jag höll på med. De var inte särskilt blyga av sig utan kom fram och tog sig en rejäl titt på mig.
Medan jag gick så lyssnade jag på ett gammalt avsnitt av STIL i P1. Programmet hade rött som tema och 
det inspirerade mig till att plocka fram mina röda byxor för dagens praktik. Jag kombinerade byxorna med en mörkblå dubbelknäppt kavaj, en konservativt utstyrsel som jag först tänkte ”piffa upp” genom att ha beige cowboyboots till. När jag drog på mig stövlarna och ställde mig framför spegeln så var det dock nåt som inte stämde. Jag vet inte vad det var men kombinationen kändes inte fräscht utmanande utan bara som ett feltänk. Jag bytte istället bootsen mot ett par munkskor i mocka och den kombinationen kände jag mig mycket mer bekväm i.
I morse så lämnade jag in gräsklipparen på verkstan och när de tittade på den så såg de att ett stag var skevt och behövde rätas ut. 
I eftermiddags så fick jag ett sms om att gräsklipparen var klar att hämtas och att de skulle lämna nyckeln hos Circle K (f.d. Statoil) om jag kom efter 16.30. Vid 17-tiden kopplade jag på hästsläpet och körde ner för att hämta klipparen, tyvärr hade de glömt att lägga över nyckeln så jag fick åka hem med tomt släp. Lite retligt var det, särskilt som jag hade 
backat in släpet mot gräsklipparen. Jag gillar inte att backa med släp så den lilla backningen stressade mig en del. Åkturen var dock inte helt bortkastad eftersom jag tagit med mig kameran i bilen och på väg hem så fotade jag tofsvipan igen, den här gången i bättre ljus (fast den andra bilden blev ändå ganska mörk).
Jag har nu fått det definitiva programmet till det seminarium om ohälsa i arbetslivet som Svenska ESF-rådet anordnar i Göteborg den första juni. Jag kan inte låta bli att reagera på det faktum att av sex medverkande så är fem kvinnor. Jag är inte kritisk till valet av medverkande utan jag tror tyvärr att könsfördelningen ganska väl speglar hur intresset ser ut för ”mjuka” frågor bland Sveriges chefer. Jag tycker att det är ett jätteproblem att det är på det viset. Hur ska man kunna skapa ett fungerande arbetsliv om en majoritet av cheferna saknar kunskap och intresse kring ohälsa på arbetsplatsen?
