Flera av våra hagar är i stort behov av betning, eller i varje fall putsning och grannarna ska hjälpa oss att slå några av dem men de har inte hunnit ännu (vädret har inte heller varit det bästa). Jag gav mig därför på en av hagarna på egen hand idag, eller rättare sagt med hjälp av min lilla ”Grålle”. Jag körde över en del av hagen med åkgräsklipparen och hade klippaggregatet så högt som det bara var möjligt. På det viset gick det att ta en del av hagen men där gräset var som tjockast körde vi fast, så de delarna fick bli orörda. Jag tycker ändå att det är en klar förbättring.
Är vädret bra och jag hinner så ska jag putsa lite mer senare i veckan. Fast då hoppas jag att det blåser mer så att blinningarna håller sig borta. De surrade som besatta kring mig när jag skumpade fram på klipparen.
Årets kull av igelkottar har börjat visa sig.
När jag var ute och jobbade lite på vedförrådet så träffade jag på den här filuren. Jag tyckte han var väldigt gullig, blyg men gullig.
En annan sak som är gullig är en artikel på BBC:s hemsida. Den handlar om det irländska postväsendet och bymentalitet. Det finns ett samhälle i Donegal (nordvästra Irland) där det bor cirka 7000 personer. I nåt sammanhang så uppstod en diskussion om hur utbredd bykänslan (d.v.s. att alla känner alla) var i Buncrana. En man beslöt att ta reda på det, och samtidigt
testa det irländska postväsendet. Han gjorde det genom att skicka ett brev till en vän som bodde i Buncrana men han adresserade endast brevet med texten:
”Your man Henderson, that boy with the glasses who is doing a PhD up here at Queen´s in Belfast
Buncrana
County Donegal
Ireland”
Brevet nådde faktiskt sin adressat. Vad stod det i brevet? ”If this has arrived, you live in a village.” Jag tror tyvärr inte att brevet hade kommit fram i Sverige, jag misstänker att det fastnat i den allra första sorteringen och bedömts som icke utdelbart.
När jag träffade på igelkotten så höll jag på att sätta upp en sorts ”vindskivor” på vårt nybyggda vedförråd. Jag sätter skivorna utanpå en regel som bär upp takplåtarna på förrådet. 
För att regeln ska hålla lite längre och inte börja ruttna direkt så sätter jag ”vindskivor” som skydd utanpå. Innan jag fäste skivorna så hade jag tjärat regeln för att göra den ännu mer väderbeständig. Vindskivorna ska jag sen stryka med falu rödfärg.
I eftermiddags så var jag till Slöinge och köpte mer trätjära och som av en händelse så råkade jag också passera Lettlandshjälpen. Den här skönheten stod parkerad utanför. Om jag hade en jänkare så skulle den också vara rosa.
