Stenen är på plats
Nedanför den gamla, nu igenbyggda, dörren på husets framsida så låg en stadig sten som fungerade som trapp och i
går fick vi hjälp av en granne med traktor att lägga stenen framför den nya dörren. Jag tycker det blev tjusigt värre.
I samband med att vi flyttade på stenen så tittade vi på dess undersida och den bjöd på en riktig överraskning – stenen är en gravsten!
Texten var svår att läsa men efter att ha mixtrat med foton jag tog på stenen fick jag fick det till (bilderna nedan är klickbara):
MINNE
AF
FD HEMMANSEGGAREN
SVEN PAULSSON
FRÅN UNDERLUND
FD 20 MARS 1807
DD 30 JANU. 1870
HUSTRUEN
BENGTA LARSDOT.
FD 24 FEB 1804
DD 7 MARS 1870
SV PS 491 V 4
SV PS 491 V 4 längst ner på stenen står nog för Svenska psalmboken Psalm 491 vers 4. Efter lite googlande så hittade jag den svenska psalmboken från 1819 (den gällde fram till 1937) och där heter psalm 491 ”Kommen till en fader åter”. Den fjärde versen lyder:
Sälla äro de som sova,
De som slutat vandringen.
Salig frid är dödens gåva
Åt en Guds och Jesu vän.
Efter mödor, kval och strid
Väntar oss en salig frid
Hos vår Gud i evig tid.
Jag kunde inte låta bli att rota lite i de digitala arkiven för att se om jag kunde hitta spår av Sven Paulsson och 
Bengta Larsdotter. Jag lyckades faktiskt hitta båda två i kyrkböckerna för Rävinge socken, i husförhörslängden 1855-62 och i förteckningen över döda 1870 nämns 
de. Jag noterade dock att födelse- och dödsdatum på stenen inte stämmer med de som står i kyrkböckerna.
Sven
Födelsedag kyrkobok – 1807-05-20 Födelsedag gravsten – 1807-03-20
Dödsdag kyrkobok – 1870-02-13 Dödsdag gravsten – 1870-01-30
Bengta
Födelsedag kyrkobok – 1804-02-21 Födelsedag gravsten – 1804-02-24
Dödsdag kyrkobok – 1870-03-13 Dödsdag gravsten – 1870-03-07
Med tanke på skillnaden mellan sten och arkiv samt det faktum att det finns ett stavfel på stenen (hemmansegare har stavats med två G:n, d.v.s. hemmanseggare) så är min teori att stenen framför dörren är ett måndagsexemplar som kasserats och inte använts utan bara lagts åt sidan tills nån bestämde sig för att lägga den framför en dörr. Enda sättet att säkert få veta om teorin stämmer är om man kan hitta en korrekt gravsten för Sven och Bengta på Rävinge kyrkogård. Jag har tittat i kyrkans digitala arkiv över gravplatser i Rävinge 
och inte hittat dem men där fanns å andra sidan inte med några gravar alls från 1870-talet. Antingen är så gamla gravar inte registrerade eller så har gravplatsen återanvänts och stenen tagits bort (och kanske fått ett nytt användningsområde hos oss – om det nu är så att vår sten använts i “skarpt” läge). Spännande är det i varje fall. Nu kan man verkligen säga att på vår gård sluts cirkeln – på baksidan finns en fornminnesmärkt dopfunt och på framsidan ligger en gravsten!
