Strutsbeteende
I går kväll var jag ruskigt trött. Jag kom in vid 19-tiden efter att ha rökt dagens pipa, tittat till fåren (mer om dem strax) och tänt i pannan och kände då att jag var alldeles matt och att jag hade ett tryck över bröst. Det kanske låter som symptom på hjärtproblem men i mitt fall var det nog ångest som låg bakom. Det är lite skumt att det kom i anslutning till piprökningen eftersom den vanligtvis får mig att slappna av och gör mig ”ångestimmun” ett par timmar. Jag kände att jag inte orkade vara upp så jag gick och la mig istället. Jag somnade vid 20-tiden och sov sen tio timmar.
Efter att ha klivit upp vid 6 så gav jag hästar och får frukost innan jag gav mig själv detsamma. Efter frukosten så blev jag jättetrött och var tvungen att gå och lägga mig igen, den här gången blev det bara en timmes sömn men det räckte för att jag skulle piggna till. Fast även om jag varit fysiskt pigg idag så har det känts tungt, jag har liksom gått med gråten i halsen. Erfarenheten har lärt mig att bästa medicinen då är att bita ihop och försöka hålla mig sysselsatt så att jag inte fastnar i grubbel och självömkan.
Tillbaka till fåren, och rubriken för dagens inlägg. För drygt en vecka sen så berättade jag att ett av 
fåren gick genom staketet på Riddarlyckan. Jag gjorde då en provisorisk lagning och tänkte att jag skulle laga det ordentligt nån dag senare. Lagningen blev aldrig gjord och under veckan så har jag tänkt att nu när fåren är nyklippta så behöver det nog inte lagas. Typiskt strutsbeteende. Att staketet behövde lagas ordentligt visade sig igår när en granne kom förbi och meddelade att alla våra får rymt från Riddarlyckan. Jag stack dit med en hink pellets och lockade tillbaka dem – samtliga får gick igenom staketet på det ställe som jag ”lagat” provisoriskt.
I brådskan att komma iväg och hämta hem fåren glömde jag kameran så jag kunde bara dokumentera infångandet (och promenaden hem med fåren i släptåg) med mobilen.
Vad jag inte lyckades dokumentera alls var hur jag nästan blev nedtrampad av fåren när jag skulle ta mig in i fårhuset. Det sitter två bommar i dörröppningen, de ska hindra hästarna att gå in i fårhuset om de tar sig igenom staketet in mot fårhuset. Bommarna innebär att jag måste krypa in i fårhuset och när jag försökte krypa in, med hinken, så ville all sex tackorna också in. Det blev väldigt trångt i dörröppningen och det var ganska nära att jag inte lyckats hålla emot. Hade det inträffat så hade jag råkat ut för samma öde som drabbade min pip- och stilförebild Mr Good som en gång blev nedsprungen av en flock får när han stod vakt i en dörröppning.
Jag ägnade förmiddagen och några timmar efter lunch åt att laga staketet. Staket ska inte lappas och 
lagas lite i taget, det blir bara skit av det men att fixa alla våra staket är ett stort projekt som får vänta lite. Det jag gjort idag är att provisoriskt sätta upp fårnät längs större delen av den del av Riddarlyckan där fåren gått ut. Att det inte blev hela sträckan beror på att vi inte hade mer fårstängsel hemma. Fast innan jag kunde börja sätta upp staketet så fick jag röja undan slyn som etablerat sig.
Stängslet är bara fastknutet men sitter så pass att det hindrar fåren (och förmodligen de rådjur som 
jag tror passerat där också). Jag får ägna lite tid under veckan som kommer till att fästa stängslet med märlor.
Tioåringen hjälpte mig med fåren genom att släppa ut dem ur fårhuset och det första de gjorde var att kuta till
mig men sen försvann de bort till Riddarlyckan för att kolla staketet. Det provisoriska staketet var tillräckligt robust för att de inte skulle försöka ta sig ut ur hagen. 
Jag fick med mig dem tillbaka från Riddarlyckan när jag lovade bjuda på hö. På vägen hem så hade de väldigt mycket spring i benen.
Nog om fåren.
Det har kommit vårtecken i form av cyklar och nässlor. 
Cykeln är 10-åringens och han har använt den till att cykla runt i Getinge och sälja Majblommor. Nässlorna börjar dyka upp 
lite överallt och det är väl nu man ska plocka dem om man ska göra nässelsoppa.
Humlor som flyger är också ett vårtecken jag sett idag. När jag stängslade så såg jag en humla som försvann in i vad jag tror var dess bo.
Ett annat vårtecken är att de på granngården släppt ut sina kor och ungdjur. Det är inte bara våra får som har spring i benen!
Vi har börjat vänja Pirana vid gräs för att förhoppningsvis undvika att hon får fång i vår igen. Hon gick i en gräsigare hage än sin vanliga drygt en timme i kväll men när jag skulle hämta henne så ville hon inte följa med. Hade jag inte fått hjälp av en av våra hyresgäster att fånga henne så hade jag förmodligen fortfarande jagat Pirana.
När jag väl fått tag i henne och släppt henne i den vanliga hagen så drog hon på ett kort rejs innan hon lugnade ner sig.
Jag avslutar med några ”konstnärliga” bilder på en impregneringsstolpe och ett några vanliga bilder på kajor och hästar. Innan dem så blir det dock en på 8-åringen strax innan han gick på kalas igår. Vad är det de säger? Äpplet faller inte långt från päronträdet eller nåt sånt. Efter kajorna så kommer lite av den kvällskonsert jag lyssnade på när jag satt med dagens pipa.
