I julas var jag ensam hemma i flera dagar när min fru och barnen firade jul med hennes föräldrar. Då tyckte jag att det var jätteskönt att vara ensam och bara rå mig själv. Jag hade därför förhoppningar om att jag skulle få två väldigt bra dagar när min fru i går åkte upp till sina föräldrar för att hämta hem sjuåringen som varit där en vecka. Hon lämnar kvar femåringen hos mormor och morfar så vi får ännu en vecka med bara ett barn hemma.
Utan varken fru eller barn här så tänkte jag att jag skulle få en minisemester med mig själv. Det har inte varit någon bra semester. Jag har varit orolig och haft ångest, trots att jag gjort en del roliga saker (se nedan). Så ensam som jag känt mig det senaste dygnet kände jag mig inte på hela julhelgen.
Jag har i alla fall sytt för första gången sen jag bröt armen.
Jag har sytt både för hand och med maskin. För hand går det riktigt bra men med symaskin är det ibland lite bökigt. Jag har ju inte full rörlighet i vänsterarmen och har därför svårt att ”styra” när jag syr på maskinen. Men det går, om inte på första försöket så på andra eller på tredje. Jag har sytt i knappar, fållat byxor, smalnat av byxben och sytt knapphål i en kavajärm. Jag känner att jag saknat att sy, det är roligt och det får mig att fokusera på nåt annat än mig själv.
I går kväll började jag titta på ”Ran”, Kurosawas filmatisering av ”Kung Lear” (med handlingen förlagd till 1600-talets Japan). Jag blev lite förvånad när jag upptäckte att filmen bara var textad på norska och danska, trots att det även stod svenska på fodralet. Det fick bli norska.
Det gick ganska bra att läsa den norska texten, Kurosawa har ju också ett tydligt bildspråk. Jag kände dock att familjekonflikter och tilltagande sinnessjukdom inte var vad jag ville se.
Jag gav mig på ”Ran” idag igen men jag kände inte heller nu nån riktig lust inför filmen, så jag stängde av och sydde istället. Jag ska se färdigt ”Ran”, jag ska bara hitta rätt känsla.
Idag har grannen släppt hästar i en av våra beteshagar. Jag har inte varit bort och hälsat på hästarna ännu. Jag ska ge dem några dagar så att de hinner få den där goda ”häst på bete”-lukten.
