Vardagsbetraktelser

Vi har fortsatt strul med internet, i morse så var det helt omöjligt att komma ut på nätet men vid 8-tiden så blev det bättre. Vår internetleverantör hörde av sig under dan och undrade om vi kollat att det inte var fel på vår utrustning. Det och att vi ligger på stationen i Brännarp är standardförklaringarna när vi klagar på uppkopplingen, båda innebär att de som leverantör inte anser att de behöver göra ett skit. JAG VILL HA FIBER!!

Internetstrulet stressar upp mig, huvudsakligen för att jag blir orolig att jag inte ska kunna blogga (det är min dagliga terapi-/kreativitetstimme) men även för att jag inte kommer åt att lyssna på musik som jag vill. När internet ligger nere så blir det uppenbart hur mycket de två sakerna påverkar mitt välbefinnande. Jag kan ju lyssna på musik utan dator men mycket av den musik jag lyssnar på nu har jag inte på skiva. Jag får väl sluta snylta på musikerna på nätet och börja köpa CD-skivor igen, det går ju att köpa dem på Tradera!

 

 

 

 

Jag promenerade lite i skogen med Pirana idag. Hon har verkat lite slö i hagen men hon piggnade till när jag tog ut henne. På vägen bort från hagen så taktade hon för att hon var så ivrig att komma iväg. Brynja som var kvar ensam i hagen blev lite orolig men inte värre än att jag kunde gå en kort sväng i skogen med Pirana.

Jag tror aldrig att jag blivit så glad av att gå i vår skog. Det berodde väl delvis på sällskapet men mest av allt berodde det på att jag upptäckte att jag gått och burit på ett dåligt samvete alldeles i onödan. Pirana och jag gick på en stig som jag röjde fram när vi flyttade hit men som ingen gått på de senaste åren. Jag befarade därför att stigen skulle vara helt igenväxt. Stigen löper dessutom längs med ett område där jag ”borde” ha röjt sly för många år sen. När jag gick i skogen så upptäckte jag att stigen var i bra skick och inte kräver mycket jobb för att få tillbaka i helt brukbart skick. Jag upptäckte också att slyn jag haft ångest över var röjd. Först fattade jag inte vem som varit i vår skog och röjt sly men sen insåg jag att de som röjde åt oss i vintras måste ha hunnit med det här området också. Jag fattade aldrig att de ens såg den här biten, än mindre hann med att röja den. Jag blev så glad och lättad när jag såg slyet ligga ner. Tack Mattias Skogs- & Naturvård!!

Senare i kväll så ska jag och nioåringen ha en grabbkväll. Min fru är och kallbadar och äter på hotell Skansen i Båstad och med sexåringen hos mormor och morfar så vi har huset för oss själva. Jag märkte dock att hustrun lämnat förlovnings- och vigselringarna hemma. Ska jag bli orolig när hon går på lokal utan ringarna? 🙂 Det blir jag i varje fall inte men jag tycker det är lite roligt att pika henne när hon glömt dem. Sonens och min grabbkväll ska bestå av kvällsmat framför TV:n, tittandes på den första Indiana Jones-filmen. Ända sen sonen spelade ett Indiana Jones-spel på en Xbox för drygt ett år sen har han tjatat om att få se filmen. I kväll så får han det, den kan ju knappast vara mer skrämmande än allt verkligt våld och elände han ser på nyheterna.

Jag har nån gång beskrivit min blogg med ordet vardagsbetraktelser. En sån vardagsbetraktelse är att det inte går att öppna medicinförpackningar från rätt håll, jag lyckas alltid öppna på den sida där bipacksedeln ligger först. Det blir fel varje gång. Jag har till och med frågat på apoteket om det finns ett system kring vilken ända av asken som tillverkarna lägger bipacksedeln och det finns inget system.

Äter man inte medicin så ofta så kanske man inte ser problemet men jag öppnar ofta medicinaskar och jag vill komma åt tabletterna och ha kvar bipacksedeln i asken (utan att behöva knöla tillbaka den varje gång). Det är väl sånt man kallar i-landsproblem?