Trots värmen i sommar så har jag hittills inte badat en enda gång. Jag har dock följt med pojkarna till Simba
(badet i Getinge) flera gånger och när jag suttit där så har jag haft gott om tid att fundera över varför jag inte vill bada. Jag tror att min badaversion har sin grund i samma känslor som får mig att vilja vara välklädd. När vi har lite mer normala temperaturer så försöker jag ju att vara välklädd enligt nån slags egen tolkning av ett traditionellt brittiskt herrmode. Orsaken till det är inte bara att jag tycker det är snyggt utan också att kläderna blir en slags rustning som skyddar och hjälper mig att möta omvärlden. Med hjälp av klädrustningen känner jag att jag kan visa upp en bild av mig som mer liknar hur jag vill vara (kontrollerad, samlad och intelligent) och inte som jag känner mig (rädd, orolig och förvirrad).
Om jag ska bada så måste jag ju göra det iklädd enbart badbyxor vilket innebär att jag måste kasta all ”rustning” som skyddar mig. Utan rustningen blir jag väldigt liten och rädd. Lägg därtill att jag är obekväm med min kropp rent generellt så ökar rädslan och osäkerhetskänslorna ytterligare.
Finns det då nån slags badkläder som kan fungera som samma sorts rustning som vanliga kläder gör för mig (kanske badbyxor i tweed?). Jag tror inte det 
men jag tror att min vilja att ha en mer vältränad kropp än den jag har idag är del i en jakt på en rustning (och en jakt att uppfylla ett skevt kroppsideal). Hade jag haft min 22-åriga kropp så tror jag inte att jag upplevt det som lika jobbigt att bada tillsammans med sönerna på Simba. När jag ser fotot på mig till vänster så drömmer jag mig om ”den gamla goda tiden” då jag hade mer kontroll över mitt liv, då jag verkligen hade viljestyrkan att uträtta det jag förutsatt mig. Just nu är det bara ”mycket tankar och lite verkstad”.
Mitt sätt att se på kläder, och även kroppen, som en rustning är kanske ytligt men rent konkret fungerar i varje fall klädbiten ganska bra för mig. Klädd i skjorta, kavaj och väst m.m. så känner jag 
mig stark och trygg, och jag vet också av erfarenhet att utseendet påverkar hur jag blir bemött. Det har jag märkt sen jag börjat klä mig som jag gör men jag visste det egentligen redan sen min tid med tuppkam. Som mohikan märkte jag snabbt att folk inte förväntade sig att det fanns nån vidare potential innanför pannbenet på en. AIK-märket på jeansjackan bidrog kanske inte heller till att få mig att framstå som intellektuell….
Tillbaka till Simba – när jag sitter där och pojkarna leker i poolen så ser jag mina sommarhjältar och hjältinnor runt omkring mig. Det är alla de, som trots att de inte är smala och vältränade, och inte lever upp till dagens 
kroppsideal, solar och badar av hjärtans lust. De som ger kroppsideal och den dömande delen av omvärlden fingret och säger ”Så här ser jag ut! Det är varmt och jag vill bada så därför gör jag det. Har du synpunkter på det så är jag inte intresserad! Du kan stoppa upp dina eventuella åsikter i din vältränade röv!” Så skulle jag vilja tänka och känna. Det gör jag inte, utan istället sitter jag i skuggan och tittar på alla de andra som badar.
