Tänt i pannan
I morse så tände jag i pannan för första gången den här säsongen. 
Det känns alltid lite speciellt, nästan lite högtidligt. Jag tycker också om att veta att det är vedeldning som kommer att värma huset i vinter, inte el. I år är ju nästan all ved köpt färdigkluven så det sänker ”äktehetsvärdet” lite. Det var mer äkta, mer genuint, när jag själv fällde träden, tog ut dem ur skogen (med hjälp av grannen), kapade dem och även klöv själv. De första åren hade jag 
dessutom nån fix idé om att jag skulle klyva för hand med yxa. Det känns väldigt avlägset nu.
Jag tycker hur som helst om att eldningssäsongen börjat. Det
kommer bli en hel del spring till pannrummet och många skottkärror med ved men oftast så är det ett kärt besvär. Att stå och titta när röken från skorstenen ringlar sig upp mot himlen kan vara som meditation. Fast när pannan blivit varm och fått upp temperaturen så syns ingen rök, då är det bara lite värmedaller vid skorstenen.
Jag gjorde två vardagsfilmer kring att jag tände i pannan. Den första är på själva tändningen och den andra visar röken och panorerar sen runt i trädgården. Det var en fantastiskt fin morgon i morse och vår lilla gård var fantastiskt vacker. Mornar som den här förstår jag inte hur jag ibland kan tänka att vi borde flytta härifrån.
När jag körde in säsongens första skottkärra med ved så fick jag med en kokong av nåt slag. Den var 
väldigt blank och fin så jag la den skyddat i ett hörn så får vi se om det kommer nåt ur den i vår. Förhoppningsvis inte en skadeinsekt.
Enda smolket i glädjebägaren när det gäller eldningen idag är att cirkulationspumpen inne i huset till att börja med inte fungerade. Det är den pumpen som ska pumpa ut varmvatten i elementen. Den fungerade inte när vi slog på pannan förra hösten heller.
När rörmokaren var här och fixade den då sa han att man bör slå på cirkulationspumpen ett par gånger under sommaren för att den inte ska becka ihop. Det hade vi glömt, så det blev att ringa rörmokaren igen. Det är i såna lägen som det är bra att bo på en liten ort och känna sina hantverkare. De skulle åt det här hållet så de svängde inom (de hade en inställelsetid på 30 minuter) och på nån minut så fick de igång pumpen. Tack så väldigt mycket Jarälvs VVS!
Jag tycker mycket om att göra filmer som dem ovan men de har dock en nackdel. Jag ser hur många gånger de visats. Jag har stängt av funktionen som visar antalet visningar offentligt men jag kan inte ta bort den informationen helt och hållet. När jag går in på min YouTubekanal så ser jag alltid antalet visningar. Utifrån det kan jag ju sen göra en kvalificerad gissning över hur många besökare bloggen haft. Precis den information jag försökt undvika ända sen jag började blogga. Jag tycker ändå att 
filmerna är så roliga att göra att jag vill fortsätta med dem. Jag får försöka att ignorera antalet visningar.
Min terapeut är på utbildning på torsdag så vi träffades idag istället. Det är fascinerande, och ibland skrämmande, vilka tanke- och känsloflöden som plötsligt kan komma över mig under våra samtal. Vi kan prata om nåt ganska vardagligt och så är det nån liten grej, ibland bara ett ord, som triggar mitt undermedvetna som häver ur sig massa minnen och känslor.
Innan terapin så var jag förbi Emmaus. Jag köpte ett silverörhänge (fortfarande i fabriksförpackningen) till mig själv och ett par chelseaboots till Ragtime, d.v.s. jag ska ta med de till Göteborg och försöka sälja dem där. Jag vet att den här typen av kängor är eftertraktade och de är från en rätt bra tillverkare, Loake. Med de här bootsen är det också så bra ordnat att de passar mina fötter, så om Ragtime ratar dem så tar jag dem istället. Jag kan inte förlora med det upplägget!
