Idag flög hustrun och 14-åringen till Paris så nu är det bara jag och hundarna här hemma (Stout också men honom ser man inte mycket av, antingen sover han eller så är han ute). Jag skjutsade 
resenärerna till tåget i Halmstad så de kunde ta sig till Kastrup rälsledes. När jag skriver det här så har deras plan precis lyft. Planet på kartan, och i verkligheten antar jag, har precis passerat Vordingsborg i Danmark och det är där min danska släkt kommer ifrån (har ingen kontakt med den). Jag har släktforskat lite och min morfars mamma var danska och stammade ifrån Vordingsborg.
När jag släppt hustrun och sonen så svängde jag förbi Myrorna inne i Halmstad men jag gjorde inga klädfynd, det var länge sen jag köpte kläder där. Jag köpte dock en bok som påminde mig om min 
barndom, ”Hjortdödaren” av James Fenimore Cooper. Jag läste massvis med indianböcker som barn och JF Cooper med sina böcker om mohikanerna Chingachgook och Uncas (far och son) samt deras vita följeslagare Falköga (Hawkeye) som i den här boken kallas ”Hjortdödaren” (även känd som Läderstrumpan/Leatherstockings eller hans dopnamn Natty Bumppo) tillhörde favoriterna. ”Hjortdödaren” är den kronologiskt första boken i Coopers trilogi om Falköga och Chingachgook, här är Uncas fortfarande bara en glimt i sin fars ögon.
I eftermiddags gav jag mig ut på en löptur för första gången på en vecka. Den ömmande foten kändes okej, inte helt 100 men ändå springbar. Med drygt en kilometer kvar att springa så hade jag en incident med en gubbjävel i en svart bil (tror det var en Volvo V90, tog inte regnumret men vill minnas att det började på KEA). Jag mötte honom på en lång smal raka och även om det började 
mörkna så var det inte mörkt och jag hade reflexväst på mig. Han körde ganska fort och sänkte inte farten, och höll inte åt sidan, förrän precis innan mig, förmodligen när han fattade att jag inte tänkte kliva undan. Hade han sänkt farten i tid så hade jag gjort det men inte nu, nu fick han istället fingret och då kastade han sig på bromsen och hoppade ur bilen och skrek och undrade varför jag hötte med näven. Mitt svar höll kanske inte högsta diplomatiska klass – ”För att du inte sänkte farten pucko!” Han hävdade att han visst gjorde det men det var en lögn så jag hävde ur mig nåt i stil med ”Skit ner dig ditt jävla dumhuvud” och så började jag gå mot bilen. Då hoppade han in i Volvon och drog iväg. Även om jag inte fick registreringsnumret så tror jag att jag vet var han bor, jag springer förbi där varje pass så fortsättning kan följa.
Man kan säkert hantera såna här situationer smidigare men jag blir så fruktansvärt förbannad på bilister som inte fattar hur det är att som fotgängare, cyklist eller till häst bli om-/förbikörd i hög hastighet på nära håll. Det räcker med att jag trampar snett och vinglar till och så hamnar jag framför bilen och då hinner den inte stanna om den inte tar det jävligt lugnt.
De kommande dagarna ska jag fokusera stenhårt på mina rutiner för att hålla måendet i schack, det 
enda jag har inplanerat är provtagning på vårdcentralen i morgon eller på onsdag. Utöver det finns det bara saker som hundpromenader, blogg, eld i pannan och träning på min ”att-göra-lista”.
Idag har jag också roat mig med att framställa ett verk i ljud och bild för att exemplifiera mitt bruk av hattar. Jag tycker det är jätteskoj att pyssla med sånt här, även om resultatet blir rätt taffligt.
Till sist några foton tagna i dagens gråväder.
