Fram tills i vinter så har jag tänkt på mig själv som nån som gillar snöiga och kalla vintrar och det kanske stämde förr men det stämmer inte 
nu – efter knappt två veckor med kyla och snö är jag less på det. Det hjälper inte att vädret gör dagarna ljusare och ger mig fotomotiv, jag är trött på halka och kyla. Kylan i Halland går dessutom in i kroppen på ett sätt som jag inte upplevt på nån annanstans, tror det är närheten till havet som gör kylan rå och fuktig. Kallt som fan är det i varje fall, särskilt som det börjat blåsa de senaste dagarna.
I eftermiddags trotsade jag kylan och sprang 15 kilometer. Passet gick bra men på slutet fick jag lite 
ont i höger framfot. Nu var det dock ilägget och inte en nerv i kläm som orsakade smärtan. Jag har märkt att framfoten blir som ”trött” av iläggen på de längre passen och börjar ömma. Jag vet inte om foten vänjer sig vid pelotten så att smärtan försvinner med tiden eller om det är nåt jag får leva med. Jag hoppas att det ger med sig för det blir onödigt strängt att springa 100 kilometer i sommar om fötterna börjar ömma redan innan jag passerat den andra milen.
Till sist några bilder på Hia och på snökristaller. Snökristallerna är klickbara. 
