Trottoarkanter

Idag var jag in till Halmstad för min praktik på CLAVIS. Jag har aldrig varit så uppmärksam på trottoarkanter som jag var idag. Sen gipsningen har jag fått ”tvångstankar” om att falla framåt och inte kunna ta emot mig. Jag kan riktigt känna hur det är att falla och inte kunna få upp vänsterarmen för att skydda mig. Så därför höll jag extrem koll på trottoarkanterna.

Jag har ett ”släpande” steg, dvs jag lyfter inte ordentligt på fötterna, så det händer att jag snubblar på trottoarkanter. Jag har det steget både när jag går och springer, har haft det så länge jag kan minnas. Jag kommer ihåg hur min pappa tjatade på mig när jag var liten ”lyft på fötterna!”.

Äpplet faller inte långt i från trädet – min äldste son släpar också fötterna i marken och jag kan inte låta bli att uppmana honom att lyfta på dem. Jag vet inte vad det är som är så irriterande när han inte lyfter på fötterna – om det är ljudet eller kanske det att han sliter ut skorna onödigt snabbt? Jag vet inte, jag vet bara att det sitter i ryggmärgen på mig att man ska lyfta på fötterna. Och ”räta på ryggen!”

I mitt senaste inlägg så undrade jag hur jag skulle kunna knyta slipsen med ena armen gipsad. Jag har kommit på det nu – jag knyter den runt låret, tar av den och trär sen den färdigknutna slipsen över huvudet. Knytandet är lite bökigt men jag lyckades få till en alldeles anständig ”halv Windsor” när jag tränade i kväll. Det som är svårt är att få till rätt längd på slipsen, jag har ingen känsla för det när jag knyter runt benet. Jag får kanske vara mindre kinkig, acceptera en slips som är lite för kort eller för lång. Se det som träning i ”good enough”.

För att det ska funka med slips och gips så krävs också att skjortan är lite stor. Är den inte det så kommer den strama (pga gipset över axeln) och inte gå att knäppa i halsen. Ni hör vilka problem jag har att kämpa med… slipsknutar och skjortor som stramar.

Idag blev det ingen slips utan en scarf istället (hade inte kommit på att jag kunde knyta runt låret). Inte lika snyggt som en slips men ändå någonting.

Det var smärtsamt att få på skjortan i morse, trots att jag klippt upp hela vänsterarmen. Efter lite bök och några svordomar så satt den dock på plats. Flanellbyxorna jag hade bjöd också på motstånd. ”Gubbyxor” har ju ofta trepunktsknäppning och det är besvärligt om man bara har en hand tillgänglig. Jag lyckades knäppa två knappar och var väldigt nöjd med det. Den fjärde knäppningen på bilden, den stora beigea knappen, är till hängslena.

Idag har jag haft ”fantomkänslor” i den gipsade armen. Ibland känns det som om den är av gummi och gungar fram och tillbaka (trots att jag håller i den så att den bevisligen inte rör sig). Jag har pratat med både Sjukvårdsupplysningen och Ortopedkliniken om det och de verkar inte känna igen symptomen alls. Jag misstänker att det är nån nerv som ligger lite i kläm på grund av svullnaden i armen.