Två par boots och en hatt

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva min resa till Göteborg idag, skitjobbig och kanonkul är två ord som känns relevanta. Jag åkte upp med en väska full med kläder som jag ville lämna in till försäljning hos Ragtime. Jag var dock ganska spänd eftersom jag var osäker på om kläderna som jag hade med mig skulle falla hon på Ragtime i smaken eller inte. Allt var snyggt och av hög kvalitet men det betyder inte att de tar in det för försäljning. Frågor som for runt i huvudet på mig var – Är skjortkragarna ok? Är det helt ute med dubbelknäppta kavajer som bara knäpps med den nedersta knappen? Är den ytterrock jag har med mig för rejäl, för brittisk och för tung?

Tyvärr besvarades frågorna med nej, ja och ja, dessutom gillade Ragtime inte mina Chelseaboots från Loake. De trodde jag var klockrena. Det enda hon ville ta in i butiken var två hattar och skorna som jag köpte på Kupan igår. Det är tydligt att jag inte har så bra koll på det aktuella herrmodet som jag vill tro. Jag tyckte det var riktigt jobbigt i butiken när jag la upp sak efter sak och hon bara sa nej. Varje nej kändes som ett personligt misslyckande, som att det var jag som inte dög (logiskt så insåg jag ju att det inte var vad det handlade om). Medan det pågick och en stund efteråt undrade jag varför jag utsätter mig för sånt här. Det är ju inte för pengarna eftersom det inte ger nån stor förtjänst.

Orsaken till att jag gör det är att det är sätt för mig att hålla på med kläder och få resa bort på ”tjänsteresa” till Göteborg ibland. Just det här att få åka till Göteborg ”i tjänsten” är faktiskt viktigt för mig. Det handlar inte bara om att åka till Göteborg och strosa runt lite utan resan har ett syfte och jag har nåt som jag ska göra. Det ger mig lite känsla av att ha ett jobb. Fast i dag trivdes jag inte riktigt på jobbet. Jag lämnade Ragtime med svansen mellan benen. Fast jag var inte värre däran än att jag efter en stund gick tillbaka när jag kom på att jag glömt att ta några kort inne i butiken.

Som tur är så kan jag använda en del av det som inte godkändes. Några av skjortorna passar mig, en av kavajerna kan jag ha, den andra ska jag försöka göra om till en väst. Rocken ska jag ge till Röda Korsets insamling till nyanlända flyktingar. Jag vet att de behöver varma vinterkläder och rocken är i ett rejält ulltyg så den faller inom kategorin ”varma vinterkläder”. Chelseabootsen tycker jag är skitsnygga och eftersom de är i min storlek så behåller jag dem själv.

Efter Ragtime så gick jag till de secondhandbutiker jag brukar besöka när jag är i Göteborg, Pop boutique, Beyond retro och Ebbes hörna (Stadsmissionen). Jag gjorde dock inte några fynd men det var nära på Beyond retro. Där hade de en snygg väst som var märkt 29 kr, jag misstänkte att den var felmärkt och frågade därför killen i kassan om priset var rätt. Först sa han att det var rätt pris men sen bestämde han sig för att fråga chefen och då visade det sig att västen skulle kosta 290 kronor. Det blev ingen affär för så snygg var den inte.

Jag hade hoppats hitta ett par svarta cowboyboots i nån av secondhandbutikerna i Göteborg (Ragtime inkluderad). De lyste dock med sin frånvaro, det enda jag hittade var svarta bikerboots och de var dessutom för små. Besviken med utgången på Ragtime och med att jag inte hittade några boots så började jag gå mot stationen. Då dök det upp ett vagt minne i huvudet på mig om att jag för några år sen var inne i en secondhandbutik med amerikanskt tema och att där fanns en del boots. Jag fick fundera lite innan jag kom på vart butiken låg men till slut hittade jag dit. De visade sig inte bara ha några par boots, de hade väldigt många. Ägaren sa att det fanns 120 par bara i butiken sen hade han massvis med fler i lagret utanför Göteborg. Butiken, Brodway & sons sålde både nya och begagnade boots. Jag ville ha svarta boots i storlek 44 (det är vad jag har i träningsskor och promenadskor). Det fanns dock bara ett par svarta 44:or i butiken och de kändes inte bra på fötterna. Jag tror att ägaren och jag var lika besvikna över att det inte fanns några boots som passade mig. Han verkade verkligen brinna för butiken och boots. Han berättade att han ofta åker till Texas och köper in cowboyboots till butiken. Missnöjd tvingades jag tacka för mig och gick ut ur butiken men så bestämde jag mig för att jag ville prova ett par tuffa blå boots i storlek 42 som jag sett på en hylla. Optimisten i mig (det finns en sån också) sa att de passar nog. Bootsen passade men klacken satt för långt in under stöveln för att jag skulle känna mig bekväm i dem (de var gjorda mer för ridning än för att gå i). När vi insåg att 42:or funkade för mig så fanns det plötsligt fler svarta boots att prova och jag kunde gå ifrån butiken med ett par cowboyboots i en kasse. Yes!!!

Bootsen sitter jättebra på mig. Skaftet är så pass trångt att jag får ta i lite för att få i foten men så släpper det och foten glider på plats. Det har stört mig lite att jag inte haft några svarta boots att matcha mina gråa byxor med (har ett antal par). Nu har jag det, jag är verkligen jättenöjd med stövlarna. Jag är jättenöjd med Broadway & sons också, det kändes som att det rådde en vänlig och varm atmosfär där (Ragtime känns betydligt ”svalare”). När jag gick därifrån så hade jag lust att fråga om jag inte fick bjuda ägaren på en lunch i utbyte mot att han berättade lite om sina bootsresor till Texas.

Efter Broadway & sons så var det tåget mot Falkenberg som gällde. När jag ändå passerade Falkenberg så passade jag på att åka förbi Kupan där, man vet aldrig vad man kan hitta. Idag var en sån dag då jag hittade nåt, faktiskt två saker, ett par boots till åttaåringen och en alldeles äkta vit cowboyhatt till mig. Hur tuff är inte hatten? Jag vet inte riktigt när jag ska ha den men så fort jag såg den så kände jag ett kraftigt habegär. Tack och lov så passade den. Hatten är inte en Stetson utan en Rockmount, och den verkar vara i det närmaste oanvänd. Rockmount är ett märke som jag aldrig hört talas om tidigare men går man in på deras hemsida så verkar de göra rejäla saker för cowboys med sinne för stil.

Utrustad med nya boots och en cowboyhatt så satte jag mig i bilen och åkte den sista biten hem. Här hemma visade det sig att dagens blåst hade fått kastanjerna på infarten att tappa en del av sina kastanjer. Det blir till att kratta i morgon.

Jag höll på att glömma att Göteborgsbesöket inleddes med att jag inte köpte The Ring (det är ju annars ett av syftena med mina Göteborgsresor). Jag var till Press stop för att köpa tidningen men den fanns inte på hyllan. När jag frågade efter den så sa de att den var försenad och nog skulle komma senare i veckan. Det var jag ju inte mycket hjälpt av.

Följ och gilla: