Ur tid är leden
Jag hade inte tänkt att blogga idag men under gårdagskvällens hundpromenad så upptäckte jag att 
syrenen blommar igen och det kände jag att jag ville berätta. Vi har bott här i 20 år men jag kan inte minnas nån höstblommande syren från de åren. Det känns onekligen som att tiden, och klimatet, är ur led.
De blommande syrenerna upptäckte jag ju när jag gick med hundarna men de var rätt ointresserade av upptäckten. Under gårdagens sista promenad så noterade Sigge dock nåt som han var mer intresserad av – en groda. Han fokuserade verkligen på den och till min förvåning så satt den kvar när han närmade sig.
Hustrun och 14-åringen har varit förkylda i omgångar den senaste tiden men jag har klarat mig, nu känns det dock som om jag också håller på att insjukna. Det kan dock vara sömnbrist som ger fysiska symptom. Jag har sovit dåligt de senaste nätterna, inte beroende på benryckningarna utan på stress och nervositet. Jag har ett par hemliga projekt på gång (inte ens hustrun känner till dem) och det stressar mig och den stressen gör att jag inte kan slappna av när det är dags att somna. Om det blir nåt av projekten så får ni veta vad det rör sig om, annars tar jag hemligheterna med mig i graven…. Det låter mer dramatiskt än det är.
Till sist en vy från Triumfbågen tagen av 16-åringen, en disig vy och en humla på en aster fotade av mig.
