Utan fjädring
De senaste dagarna har flygvapnet flugit en hel del med JAS häromkring. De har flugit ganska lågt 
men tyvärr inte rakt över oss så jag har bara kunnat fota på håll. Att fota ett grått plan mot en grå himmel visade sig vara svårt så även om jag haft många chanser så var det bara på nåt enstaka kort man alls kunde urskilja planet.
Ett annat fordon/farkost som varit aktuellt här är en bil – en utan fjädring. Det är nämligen så jag 
känner mig just nu, som en bil som helt saknar fjädring. När jag ”kör” på slät och rak väg så funkar allt bra men minsta gupp känns rejält och om vägen svänger så kränger jag våldsamt. För drygt en vecka sen kändes det som om jag körde på en 
nyasfalterad motorväg men de senaste dagarna har det mer varit som om jag kuskat runt på en norrlandsväg i tjällossningstider.
Vintervädret har dragit förbi och nästan all snö har smält undan. I går förmiddag var det dock fortfarande kallt och snö så när jag åkte in till psykiatrin och träffade min kontaktperson hade jag vinterpersedlar på, d.v.s. en rock (ett av mina bästa fynd – från BOSS i ylle och kashmir). Jag piffade till utstyrseln lite med boots från Loblan och en halsduk från Johnstons of Elgin.
Sen jag skadade skinkan/låret för sju veckor sen så har det inte hänt nåt på vedfronten. Förra veckan skulle det ha hänt lite men en trasig skogskärra satte stopp för det. Jag är orolig att vår ved inte ska räcka så länge som vi vill (mitten på maj) så jag vill gärna få mer kapad och klyvd omgående. Den
veden kommer inte vara helt torr till april/maj men den kommer ha hunnit torka tillräckligt för att ge värme i pannan. Idag testade jag därför skadan genom att kapa upp en del av de kastanjegrenar som vi sparade för ved när träden togs ner (skadan kändes bra). Planen är att sönerna ska kärra bort bitarna till vedbacken de närmsta dagarna och att vi tillsammans ska klyva den i helgen.
Avslutningsvis några bilder från de senaste dagarna (de lysande punkterna runt fasanen är reflexer från teven i fönstret som jag fotade igenom).
