Väldigt brittisk
Idag var första dagen på länge som det inte blåste, jag tog därför tillfället i akt och satt ute och läste 
tidningen i morse. Den sista tiden har vädret inte varit nåt vidare, gårdsplanen har gått från att vara bar till att bli snötäckt, sen istäckt följt av slasktäckt och nu är den äntligen bar igen. Sämst väder var det nog i onsdags då det blåste och kom en massa blötsnö som blev till slask på marken. 
Av nyhetsrapporteringen att döma så har vi dock klarat oss bra vädermässigt den här tiden, lite problem med telefonen och internet det är allt.
På terapin i går så konstaterade vi att en ganska stor del av min sociala interaktion numera sker på nätet. Mitt fysiska sociala umgänge är begränsat och min praktik står för en väldigt stor del av den. Jag tycker dock inte att jag lider av min relativa sociala isolering. På nätet så frodas däremot mina sociala kontakter och jag ”träffar” nya människor hela tiden. Det finns oerhört mycket intressanta och spännande människor i 
den digitala pipvärlden. Ett exempel är en engelsman som jag haft kontakt med ett tag. Han och jag har mycket gemensamt och delar värderingar och politiska åsikter. Han är i sig själv och det han gör en intressant människa men han kommer att bli ännu intressantare eftersom han precis fått en professorstjänst på ett universitet på Papua Nya Guinea. Det är inte ens på huvudön utan på en ö som heter New Britain (en grannö heter New Ireland), så han hamnar långt bortom ära och redbarhet. Det ska bli spännande att följa hans vidare öden och äventyr.
Jag kände mig väldigt brittisk när jag åkte in till dagens praktik, mycket tweed. Pipan lämnade jag dock hemma, det är en egen kreation som jag inte är nöjd med så den var på väg in i kakelugnen men jag tänkte att jag ska provröka den en gång innan jag eldar upp den. Den fungerade alldeles ypperligt så nu kanske
jag behåller den.
