Vallgatan
Jag har haft anledning att fundera på hur och varför jag köper vissa saker som jag samlar på mig, t.ex. 
kläder, klockor, boots och nu senast pipor. Jag har nämligen inte kunnat låta bli att köpa pipor på Ebay. Sen jag började röka pipa så har jag grämt mig över att jag inte köpte fler av de pipor som jag hittade på Myrorna. Även om jag inte behöver fler pipor för att klara min mindfulnessrökning så sa samlaren i mig att fler är bättre. Samlaren i mig sa också att jag behöver irländska pipor från Peterson of Dublin (vars tobak jag röker). Jag började därför 
kolla på Peterson pipor på Ebay och plötsligt så hade jag köpt tre pipor för mer pengar än vad vi egentligen har råd med.
När jag tänker på hur och varför jag köpte piporna så slås jag av att det påminner om mitt sätt att springa när jag tävlade. Då var det alltid viktigt för mig att öppna hårt för att känna att jag var ”med” i loppet, hade chans till en bra tid. Gick det segt i början så klev jag ofta av, kunde jag inte göra en tid så fanns inte motivationen där att plåga mig. Mitt samlande sker på samma sätt, jag öppnar hårt, vill ha många saker snabbt för att känna att jag har en bas i samlandet. Behovet att öppna hårt för att skapa den där grunden gör tyvärr att mina inköp blir lätt tvångsmässiga, jag ”måste” ha vad det nu är jag siktat in mig på.
När det gäller kläder och skor, där jag har en stabil bas så har jag relativt lätt att låta bli att köpa intressanta plagg som jag egentligen behöver eftersom jag är nöjd och trygg med det som finns i min garderob. När det gäller piporna så kände jag tyvärr att jag absolut snabbt måste få ihop ett gäng Petersonpipor. Den första jag köpte (den helt raka) hittade jag till ett förhållandevis lågt pris men den andra, Bulldoggen (modellen kallas faktiskt så), betalade jag en del för. 
Även fast jag efter de två första köpen hade lagt lite mer på pipor än jag tänkt mig så kunde jag inte låta bli att i lördags köpa en Peterson till. Jag motiverade det med att jag ”måste” ha en av pipa av den klassiska böjda Petersonmodellen, med deras ”Peterson system”. 
Jag har spenderat för mycket pengar på mina pipor, särskilt på min Bulldog men jag hade kunnat lägga
drygt 61 000 kronor till för en nästan likadan. Fast den var varken snyggare, eller en Peterson. Hade jag gjort det så hade nog inte hustruns reaktion varit fullt så förstående som den var nu. Den här gången så var hon mer förlåtande än jag förtjänat, jag hade ändå belastat hushållskassan med tre onödiga utgifter en månad som redan var tajt.
Hovslagaren var här idag och skoningen gick bra även om Pirana inte alltid samarbetade fullt ut. Hovslagaren sa att han inte såg några spår av fång i hoven, det var glatt besked. Jag fick också till en bra bild på när en sko slipades till lite.
Medan jag väntade på att hovslagaren skulle komma i förmiddags så gav jag mig på att stärka en av mina hattar. Det är en av mina bruna och den är jättesnygg (har den på fotot nedan) förutom att brättet blivit vågformat längst 
fram och det trivs jag inte med. Jag har testat stärkelse på sprejburk men det har inte funkat så i dag tog jag till ett husmorsknep, två matskedar potatismjöl i en liter vatten. När jag väl blandat så slog det mig att en matsked i en halv liter vatten förmodligen gått lika bra….. Jag blötte i varje fall ner hattbrättet med vätskan och sen strök och formade jag brättet som jag ville ha det. Det funkade jättebra! Jag får väl se hur vattentålig stärkningen är men i 
värsta fall så får jag väl göra om den.
På praktiken idag så hade jag ”brorsan” till kavajen jag hade igår, samma modell och samma tyg men som synes i en annan färg. Den blåa är snyggare men den här är inte heller dum.
När jag gick genom stan på väg mot praktiken så gick jag en liten omväg bara för att få gå på Vallgatan, Halmstads mysigaste gata. Den var folktom så jag fick ha den helt för mig själv och kunde njuta av atmosfären. En gång i tiden så gick vallgraven runt Halmstad där gatan nu går, därav namnet.
När jag kom hem så svärmade svalorna över gårdsplanen, jag hann inte riktigt med i svängarna men ett par bra bilder fick jag i varje fall till. 
Till sist två bilder på några av fåren. På den övre bilden är de förundrade och nyfikna eftersom jag lagt mig ner på marken. Orsaken till att jag gjorde det var för att kunna ta den undre bilden.
