Vänster framhjul
Igår slog den första kastanjen ut här och om vårvädret vi haft de senaste dagarna (mer sommar än vår idag) fortsätter så dröjer det nog inte länge innan den står i blom också.
Vi har ju äntligen gjort oss av med min strulande Ford och jag har övertagit hustruns Passat men när jag hämtade sonen för en tandläkartid i går så började jag dock tro att våra bilproblem inte hänger ihop med en specifik bil utan med en specifik person, mig. Halvvägs mellan Harplinge och Getinge så 
började det plötslig låta väldigt konstigt (ett metalliskt ”klonkande”) från bilen. Först begrep jag inte alls var det var utan tänkte förtvivlad att nu börjar den här bilen också jävlas med mig. Sen drog jag slutsatsen att det måste ha med förra veckans byte till sommardäck att göra och mycket riktigt så försvann ljudet när jag efterdrog muttrarna (på vänster fram var de riktigt lösa). Förhoppningsvis så dröjer det många mil innan jag behöver oroa mig för Passaten igen.
Idag har jag gjort ett av mina sällsynta besök i Halmstad, lunch med en kompis, och det gav mig en orsak till att klä upp mig lite. Det var linne och lila som gällde idag.
När jag kollade nyheterna på BBCs hemsida i morse så såg jag lite intressanta siffror rörande befolkningen på Nordirland. Forskare förespår att antalet katoliker ska överstiga antalet protestanter
redan 2021, idag bor där en knapp majoritet av protestanter. Katolikerna är redan i majoritet i vissa åldersintervall (den arbetande delen av befolkningen och de som ännu inte lämnat skolan).
Det går visserligen inte att sätta likhetstecken mellan katoliker och personer som vill ha ett enat Irland. Siffrorna, i kombination med att Brexit håller på att komplicera gränsenfrågan Irland-Nordirland, ser dock lovande ut. Vi kanske får ett enat Irland under min livstid. Tiocfaidh ár lá!
