Vapen istället för hjärna
Jag hörde min fru läsa för minsta pojken igår – det var nåt om några som hade vapen istället för hjärna – ”läser hon om USA för barnet” tänkte jag men så var det ju inte. Det var om Stegosaurusar.
Jag har varit väldigt trött en stor del av helgen. Jag hade ångest under fredagseftermiddagen och tog min ”vid-behovs-medicin”, Theralen. Den brukar fungera bra men jag vet att jag blir trött av den. Mycket riktigt somnade jag strax innan 20. Jag sov sen till 10.30 lördag förmiddag. När jag väl lyckades ta mig upp var jag fortfarande mycket trött och allt var som i ett töcken. Jag försökte gå och lägga mig igen men min fru tvingade ut mig för att räfsa löv och förhoppningsvis piggna till lite. Räfsade lite men blev inte piggare.
Tröttheten hängde i under dagen och jag försökte hålla mig vaken genom att äta. Jag stoppade i mig en hel del choklad och ett stort antal mackor utan att bli nämnvärt piggare. Provade att titta på en dokumentär om Harris-tweed (tweed spunnen och vävd på Yttre Hebriderna i Skottland)
och då blev jag lite piggare. Jag blev upprörd av dokumentären och vaknade till. Det som väckte min ilska var att för några år sen försökte en ”entreprenör” lägga under sig hela marknaden för Harris-tweed genom att ta kontrollen över spinneriet som levererar garn till vävarna. För att få tillgång till garnet så måste vävarna leverera sitt tyg till ”entreprenören”. De fick inte heller väva vilka mönster de ville. Den tidigare vildvuxna floran på ca. 8000 mönster skars ner till fyra (4) stycken. Tyget såldes sen inte heller vidare till skräddare eller konfektionsindustrin utan syddes upp till kavajer (en enda modell). Tanken var att alla som ville ha ett plagg i Harris-tweed skulle tvingas köpa en av ”entreprenörens” kavajer. Som väntat gick det inte så bra men innan det kommit fler aktörer på banan så hade tweed-industrin på öarna fått stora problem. Den har börjat repat sig igen men sickna nissar det finns!
Inspirerad av tweed-dokumentären gav jag mig på att sy lite. Jag brukar säga att om man inte får sprätta upp lite ibland så har man inte sytt på riktigt. Det rådde inga tvivel om att jag sydde på riktigt i lördagskväll.
I dag har vi förberett oss för stormen som ska komma i morgon. De har hotat med orkanbyar över Hallandskusten och vi hör väl till kusten. Vi har plockat in barnens studsmatta, plockat undan allt löst på gårdsplanen, lagt extra tyngder på plåtarna över veden och säkrat logdörrarna. När min fru gjorde i ordning två boxar i stallet så att vi ska kunna ta in hästar undan stormen, upptäckte hon en igelkott som gått i vintervila i en halmhög i en av boxarna. Hon lyfte ut igelkotten och la den i en ny hög i ett hörn av stallet. Frågan är bara om ljuset och ljudet av hästar i stallet kommer väcka den i vinter. Vi ska försöka kolla upp om vi ska försöka flytta den igen.
Vi får se hur illa det blir i morgon. Blir det verkligen orkan i byarna så är det inte så kul. Det kommer att skaka och rista i hela huset. Man känner sig ganska liten då. Vi räknar med att vi blir utan ström och ska hälla upp vatten i dunkar så att vi klarar oss ett tag i varje fall. Vi har burit in ved så vi ska kunna elda i kakelugnen. Vi försöker vara så väl förberedda vi bara kan, det brukar ju vara bästa sättet för att det inte ska bli så farligt som befarat.
