Västen är klar, förmodligen….
I går morse vaknade jag vid 04.15 och var kissnödig. Jag åtgärdade det men när jag la mig igen kunde jag inte somna om utan jag tänkte bara på västen jag jobbade med i förrgår. Efter att ha 
vridit och vänt på mig en stund gick jag upp och sydde klart västen. Jag hann precis innan jag skulle iväg på gårdagens övningar, som förutom att inkludera hundpromenad även innefattade några timmar på Röda Korset. Jag har haft paus därifrån i några veckor eftersom det blev för stressigt för mig. Det var skönt att vara tillbaka men jag var väldigt trött efteråt.
Även om jag var trött när jag kom hem från Röda Korset så gjorde jag direkt en ändring på västen. Jag hade den på Röda Korset och märkte då att den var för vid i svanken, satte därför en söm där som drog ihop västen lite. Jag tror den är klar nu. Den har visserligen inga fickor men det blir bökigt att sy fickor på den så jag har den ett tag och testar hur det känns att vara ficklös (brukar ha en putsduk till kameran i ena västfickan).
Apropå stress och mående så har jag upplevt ett konstigt fenomen i höst. I samband med att vintertiden inleddes så började jag plötsligt må mycket sämre psykisk, som om nån slagit om en strömbrytare från läge ”Hyfsat pigg” till ”Definitivt deprimerad”. Det ledde i sin tur till att problemen med myrkrypningarna i benen blev ännu värre, vilket fick mig att ta mer medicin. Det som var sagt med min läkare inför hösten var att jag hade tre tabletter som standarddos och 1-2 kvällar i veckan kunde jag ta en tablett till om benen var extra besvärliga. Efter vintertidens införande så var benen extra besvärliga varje kväll – jag har därför tagit den extra tabletten varje kväll. Nej, jag har inte sagt nåt till doktorn för jag hade ändå ingen avsikt att följa hennes eventuella förbud att ta så många extratabletter. När det gäller myrkrypningarna så lever jag för dagen. Jag är beredd att göra saker för att ta mig igenom nästa natt även om de tar livet av mig om några år, eller månader. Så jävligt är det.
Hursomhelst, förra helgen, dvs första advent, så var det som om nån slagit tillbaka strömbrytaren i mig och nu mår jag mycket bättre och myrkrypningarna är också bättre på kvällarna vilket innebär att jag är tillbaka på den av doktorn ordinerade medicindosen.
