Vem är jag, och varför?
Det blåste rejält på Irland igår när det som var kvar av orkanen Ophelia svepte fram över ön. Orkanen
fick Danny Healy-Rae, en av de mer färgstarka politikerna i Republikens parlament, att återigen berätta att han inte tror på växthuseffekten och att människan inte på något sätt påverkar väder och vind (det styrs tydligen helt och hållet av Gud). Följer man irländska medier så kan man inte undgå att höra 
talas om Mr Healy-Rae, han är väldigt massmedial och han har en del bisarra åsikter. För ett tag sen så hamnade han på tidningarnas förstasidor när han påstod att vägar i Kerry (grevskapet han representerar) var i dåligt skick eftersom de dragits för nära platser där älvorna håller till (Fairy forts). Han verkade helt seriöst hävda att det är ilskna älvor som underminerar vägarna, sånt händer bara på Irland.
Grevskapet Kerry är ett fascinerande grevskap, oerhört vackert med självständiga innevånare och med en av de mest svårtolkade dialekterna på Irland. Hör själva.
Har ni nån gång genomgått gastroskopi? I går var första gången för mig och jag hoppas innerligt att 
det också var den sista. Det var riktigt obehagligt att få en slang nedstoppade i halsen och medan jag låg där och hulkade så blåste de dessutom in luft i magen på mig (jag antar det var för att kunna se magsäcken bättre). Sköterskan som hjälpte läkaren med undersökningen var dock jättebra. Hennes jobb var nog mest att se till att jag låg still och hennes lugna röst som sa till mig att fokusera på andningen och ligga tungt mot britsen var verkligen hjälpsam.
Jag gjorde undersökningen vid 13-tiden så jag var fastande hela förmiddagen i går. Eftersom jag inte fick dricka så sköt jag på träningen och tänkte att jag skulle slå lite på säcken när jag kommit hem. I slutändan så fanns det dock ingen chans i världen att jag hade kunnat slå på en säck i går eftermiddag. Trots att hela undersökningen var över på 20 minuter så var jag helt utslagen när jag kom hem. När bedövningen i halsen släppte åt jag lite och sen sov jag i två timmar. Ungarna var hemma då men jag har ingen som helst aning om vad de sysslade med, jag var helt väck.
I förmiddags så tränade jag dock och det har jag piprökningen att tacka för. Jag var riktigt trött och seg i morse och var på väg att gå och lägga mig efter att jag släppt ut hästarna. Då vaknade lutheranen i mig – ”Du vet att pipan i eftermiddag inte kommer smaka gott om du inte förtjänat den! Träna först, 
vila/rök sen!” Jag tränade, och som jag tränade! Först fem intensiva ronder rephoppning och sen fem ronder intervaller på säcken och avslutningsvis två ronder rep till. Jag har med stor sannolikhet rejäl träningsvärk i morgon.
Dagens pipa (en ”köpe-pipa”) smakade bra men den smakade inte fantastiskt, förmodligen beroende 
på att jag hela tiden satt med en liten oro i magen. Oron gällde att jag skulle hämta hö under eftermiddagen. Det som oroade med höhämtningen var att jag skulle behöva behöva backa släpet intill utlastningsluckan där ”vår” bonde slänger ut balarna. Jag blir alltid stressad när jag ska backa med släp och nån ser på, är den ”nån” dessutom en bonde så blir det ännu värre. Jag tror (är faktiskt ganska säker på det) att det beror på att jag utgår ifrån att bonden dömer mig som en klant, och ingen ”riktig” karl, om jag inte kan backa med släp. Jag vet dock inte riktigt varför det är viktigt för mig vad bönder tänker om mig. Det hänger väl förmodligen ihop med hur jag ser på mig själv och hur jag vill projicera mig gentemot andra.
Oron kring backningen var dessutom helt obefogad eftersom hustrun kom hem tidigt från jobbet så hon kunde köra bilen (hon backar med släp som en gudinna) och jag behövde bara tänka på att lasta höbalar. Det är vår vanliga arbetsfördelning, hon står för hjärnan och jag för musklerna! 🙂
Det där med hur jag vill bli betraktad och vem jag vill verka vara är en intressant fråga. Jag har ibland undrat varför jag gillar den piptobak jag gillar, d.v.s. lite gammaldags, kraftigare sorter, gärna i form av plug- eller reptobak.
Är det för att jag tycker att de smakar bäst eller för att de stämmer med den tweediga, jordnära och lite gubbig person som jag nånstans har som en slags förebild. Typ Mr Good på Irland eller farfars och farmors granne, fiskargubben och tjuvjägaren (även om han inte använde tweed). Egentligen spelar det väl ingen roll så länge jag trivs med mig som jag är men den sortens tankar kommer ibland över mig. Vem är jag, och varför?
Två foton till sist.
