We Free Kings
Under mitt första år på gymnasiet så upptäckte jag irländsk folkpunk genom band som The Pogues 
efter att de spelats en del på radion. På nåt sätt fick jag också höra talas om en skotsk grupp i samma genre, ”We free kings”. De hade släppt en 
egenproducerad singel som Gamla stans skivhandel i Stockholm tagit till Sverige. Jag åkte upp till Stockholm (45 minuter med pendeltåg från Södertälje) och köpte den. Det låter enkelt när jag skriver det men det var faktiskt lite av ett äventyr för då höll Stockholms skinnskallar till i Gamla stan (de hängde vid helikopterplattan nära tunnelbanestationen). Skinnhuvudena var förmodligen inte de vassaste knivarna i lådan men de var å andra sidan väldigt
våldsamma och mötte man dem så ville man inte sticka ut – vilket jag gjorde vid tillfället…. Jag tog mig i varje fall till skivaffären och tillbaka utan att åka på spö och väl hemkommen lyssnade jag på singeln (A-sidan: Death of the wild colonial boy, B-sidan: Love is in the air). Jag kan inte säga att det förändrade livet för mig men jag gillade verkligen vad jag hörde. Väldigt mycket.
Singeln är ju vinyl och med åren har jag blivit för bekväm för att plocka fram en skiva, spela en låt och sen vända på skivan för nästa låt. Nu lyssnar jag bara på musik via datorn och jag har inte hittat den singeln på nätet. Jag har dock grannar som är både musikaliska och digitalt kunniga så jag vände mig till dem och fick hjälp att digitalisera skivan. Nu har jag laddat upp ”Death of the wild colonial boy” på YouTube så nu kan jag lyssna på den när jag vill. ”Love is in the air” ska följa.
Hustrun skulle säkert beskriva ”Death of the wild colonial boy” som ”skrammel” men jag tycker den är jättebra. Vi får se om den får några andra spelningar än mina. Jag har laddat upp musik tidigare, den som gått bäst är en cover på Peps Perssons ”Hyreskasernen” som fått 1448 spelningar (gissningsvis har jag bidragit med max 50 av dem).
Tidigare i veckan drog jag foten genom grenen på brallorna jag går och står i här hemma. Byxorna är bortom 
räddning så när jag igår hade ett ärende till Falkenberg så passade jag på att svänga inom Kupan för att se om de hade några byxor som jag skulle kunna ha när jag skrotar härhemma. Den som
söker skall finna! Jag hittade ett par manchesterbyxor som jag tror kan bli jättebra. Manchesterbrallor är sjukt sköna att ha på sig, särskilt 
om de är lite säckiga som de här är. Byxorna är för korta i benen men det finns en generös sömsmån så det kommer inte vara några problem att länga dem.
Gårdagens fynd var manchester av den bredrandig sorten och i kombination med säckigheten så borde de ha en negativ 
modegrad. De är dock tillverkade av det franska modehuset Lanvin så de är kanske inte så modemässigt iskalla som de egentligen borde vara. De finns inte i Lanvins sortiment för tillfälletu men på deras hemsida så ligger ett par byxor på mellan 650-1190 euro så jag
misstänker att mina kostat lite mer än de 80 spänn jag betalde för dem.
För Falkenbergsbesöket hade jag klätt mig i kostym, en grå sak i flanell, med en udda väst. Kostymen är faktiskt inköpt just på Kupan i Falkenberg. När jag köpte kostymen så fladdrade byxbenen rätt rejält runt fotlederna men jag har smalnat av dem. Byxbenen alltså.
