Inte så stark som jag trodde
Igår gav jag mig på ett styrkeprov när jag kom hem från en tur till lantmännen. Jag hade 63 kilo säckar i bagaget och jag beslöt att testa om jag kunde bära de samtidigt till fårhuset dit de skulle. Jag har klarat 53 kilo tidigare men tio kilo kan ibland vara väldigt mycket. Jag trodde dock att jag hade en hyfsat chans att orka hela vägen men det gack inte. Efter 20 meter så tappade jag greppet med högerhand om den understa säcken så för att inte tappa allt okontrollerat la jag ner det på gräsmattan. Det fick bli skottkärra resten av vägen.
Motorhalland kämpar på med att åtgärda problemen med Passaten vi köpte där i maj. Efter diverse turer så kom de fram till att det var turbon som måste bytas och i fredags lämnade vi in den för att få det gjort. I fredags eftermiddag så ringde de och sa att det krånglade lite och de behövde en dag till på sig, så kunde de behålla bilen till på måndag. I går eftermiddag hade vi inte hört av dem så vi ringde och frågade hur det gick och fick svaret att bytet var klart men testkörningen återstod. De tyckte dock att vi kunde komma in så att vi kunde ta bilen när den var provkörd. Vi åkte in och jag gick in för att hämta bilen men uppmanades ta en kaffe och sitta ner och vänta lite. Efter en ganska lång väntan så fick jag beskedet att provkörningen inte avlöpt väl och de behövde ha bilen en, kanske två, dagar till (klockan är drygt 17 nu så de lär ju inte höra av sig idag). Det framgick inte om det var strul med turbobytet eller om det var så att bytet gått bra men det var inte det som felades bilen. Jag fick låna en bil så att jag kunde ta mig hem och så får vi se hur det går. Jag börjar dock få dåliga vibbar av den nya Passaten, för mycket strul….
En av mina systrar med familj är här och hälsar på. I familjen ingår en ettåring som är pigg och go men jag kan inte låta bli att känna att det är väldigt skönt att hustrun och jag har småbarnsåren bakom oss. Man säger visserligen ”små barn, små bekymmer och stora barn, stora bekymmer” och det kanske stämmer men jag är väldigt glad att pojkarna blivit så stora att de inte behöver ständig passning.
På eftermiddagen idag så skulle vi och våra gäster åka till Danska Fall och fika men när vi kom fram var det knökfullt med bilar på parkeringen och längs med vägen. Jag pallade inte så mycket folk så vi körde vidare och bestämde oss för att improvisera lite och försöka hitta en fikaplats längs vägen. Vi stannade till vid en skogsväg och började traska längs den. Jag måste erkänna att mitt humör inte var på topp just då eftersom jag sett fram emot att visa Danska fall och tyckte att skogen vi gick i var både trist och ogästvänlig. Plötsligt så upptäckte dock min svåger en liten ”föreläsningssal”, det såg faktiskt ut som det, inne bland träden. Nån hade satt upp enkla bänkar och en stor träram med spikar för att hänga upp saker på. Jag gissar att det har nåt att göra med Tönnersjöhedens försökspark (som SLUs enhet för Skoglig fältforskning driver i de krokarna). Platsen blev, trots en del mygg, ett väldigt bra ställe att fika på och när jag fått upp blodsockret så blev jag betydligt piggare och mindre kinkig.
Ser precis att Boris Johnson blivit vald till premiärminister i Storbritannien. Får se om den clownen lyckas leverera brexit som han lovat. Jag är väldigt kluven till brexit, å ena sidan så tror jag att brexit kan skapa förutsättningar för ett enat Irland (ju hårdare de lämnar blir desto bättre i det fallet) och å andra sidan så kommer nog alla europeiska ekonomier ta stryk av brexit, alldeles oavsett hur britterna tackar för sig.