När jag var på praktiken idag så kände jag mig lyxigt klädd i en av mina favoritkavajer, en blå sak från
Oscar Jacobson. Kavajen är lite längre än modet föreskriver just nu men för mig är den precis lagom. Tyget är en ull/siden/lin/kashmir-blandning och är härligt mjukt med en fin lyster. Tyget är lite för fint för mig, jag drar mig för att använda kavajen eftersom jag är rädd att smutsa ner den. Jag har betalat 125 kronor för den så det är ju ingen stor ekonomisk förlust om den skulle bli smutsig eller gå sönder men för mig är kavajen speciell och jag är väldigt rädd om den.
Skorna jag hade till dagens utstyrsel är också lite speciella. När jag köpte dem 1995 så var de väldigt 
ljusa men några år senare så agerade jag grillkock på ett bröllop (det är sant!) och då lyckades jag få fettfläckar på skorna, fläckar som jag inte fick bort. Skorna låg i länge i en garderob tills set slog mig att jag kunde försöka göra dem så mörka att fläckarna inte syntes. Ett antal putsningar med mörkbrun skokräm och skorna var helt brukbara igen.
För att kunna ta emot mina lila skor som skulle levereras idag så
flyttade jag praktiken till förmiddagen, då kunde jag vara hemma när brevbäraren kommer med skorna. Jag hade ändå missat honom om inte hustrun fått syn på den gula bilen på håll. Brevbäraren körde in mot till vår brevlåda som ligger ganska långt från huset. När han sen körde vidare, förbi här hemma, så tänkte han inte stanna! Hade jag inte varit både otålig och orolig och därför gått ut till vägen så hade han bara dundrat förbi. Han sa att han tutat vid vår brevlåda eftersom han trodde att det var där nånstans vi bodde, fast där finns ju inga hus…. När ingen kom så la han paketavin i lådan och tänkte ta med sig paketet tillbaka till Halmstad. Nu fick jag ändå mina skor men de blev inte den succé jag hoppats på.
Skorna hade precis den lila nyans jag föreställt mig men de var lite längre än jag trott. Jag visste att det var en långsmal modell men jag hajade ändå till lite när jag såg dem i kartongen. Jag tog på mig hela bröllopsutstyrseln (minus slips) och tyckte att jag såg rätt snygg ut, skolängden till trots. Sen visade jag mig för hustrun och jag såg att hon inte var imponerad av skorna, de var på tok för långa för henne.
Hon sa direkt att hon inte gillade skorna, att de var för långsmala. Jag hade ju sett det på henne men det var ändå jobbigt att höra. Jag har ett konstant dåligt samvete för hur mycket pengar jag spenderar på kläder och att då lägga en ganska stor summa på nåt som klippan i mitt liv och mitt bästa smakråd inte gillar kändes inte alls bra. Jag kan leva med att andra tycker jag ser fånig ut i mina kläder men det blir jobbigt om hustrun också tycker det. Suck! Dagens i-landsproblem är uppenbarligen ett par lila skor.
Jag orkar inte älta skorna mer utan vill berätta om nåt roligare, t.ex. dagens fotograferande.
Den senaste tiden har jag ofta fotat rhododendronblommor men då bara som plattformar för diverse insekter, blommorna är dock värda bilder bara för sin egen skönhets skull. Pionerna (nedre bilden) är också fina nu, de är mer mitt i sin prakt än rhododendron som snart har blommat över.
Förra veckan så såg jag att skatungarna som kläckts i äppelträdet började lämna boet. Nu är de modiga nog att flyga längre sträckor och i morse så stötte jag på dem i Fårhushagen när jag tittade till fåren.
Efter att jag fotat skatorna så passade jag på att kela lite med fåren och fotade ett av dem som flemade väldigt intensivt.
Det har givetvis blivit ett antal humlebilder idag med. På de här bilderna har jag fått med humlans snabel, det har jag inte lyckats med tidigare.
I morse så fotade jag också kycklingarna. Det är ju två hönor som ruvat fram tre kycklingar och hönorna är, precis som kycklingarna, olika utseendemässigt. En höna (och två kycklingar) är mörka medan den andra hönan (och den tredje kycklingen) är ljus.
Jag har inte tänkt så mycket på det men idag så noterade jag att den ljusa kycklingen valde att stanna kvar inne i hösnhuset med den ljusa hönan medan de två mörka kycklingarna gick ut med den mörka hönan. Det är ju häftigt om det så att kycklingarna har koll på vem av hönorna som är deras biologiska mamma.
Idag gick jag min promenad på eftermiddagen och när jag passerade raden med hamlade träd där det alltid finns kajor så smög jag fram, jag hittade ju ett bohål där för några dagar sen. Det gjorde att jag lyckades se hur en kaja kastade sig ut från ett hål i trädstammen jag smög mot. Tyvärr hann jag inte riktigt med att fotografera kajan medan den var i boöppningen. Jag trodde att det hålet var tomt när kajan plötsligt for ut.
