Ångest på eftermiddagen
Idag var första dagen på mina två veckor av lugn och ro, av att göra ”ingenting”. Det gick väl sådär.
Förmiddagen var bra. Jag sprang en sväng och slog sen lite på säcken. Efter det fastnade jag framför datorn medan jag stretchade. Det är väldigt typiskt mig, det kan ta en evighet att komma in i duschen efter ett träningspass. ”Jag ska bara”. Det finns alltid en massa saker att göra, låtar att lyssna på, böcker att bläddra i. Det är samma sak när jag ska i väg. Jag fastnar någonstans ”mellan” aktiviteterna. Det har varit såhär så länge jag kan minnas. När det gäller andra saker brukar jag (den friska versionen i varje fall) vara väldigt rakt på sak, ”inget tjafs – nu kör vi”. Träningen är ett undantag.
När jag väl kom ut ur duschen så tittade jag på ett avsnitt av ”En förlorad värld” medan jag sydde lite. Jag håller på att korta en kavaj, den går för långt ner på låren på mig. Kavajer ska inte vara jättelånga men de ska i varje fall täcka rumpan. Det blir en del nålandes och provande innan jag hittar en längd som jag tycker är bra och där kavajen fortfarande har bra proportioner, även fast den förändrats.
Eftermiddagen var inte lika bra. Jag vet inte vad det är med mig och eftermiddagar, jag har ofta ångest då.
Jag brukar tänka att det är för att då håller dagen på att ta slut och jag har inte fått nåt gjort. Idag skulle jag ju inte göra nåt men jag fick ångest ändå.
Jag hoppas att jag inte har för höga förväntningar på de här två veckorna. Det är lätt att tänka att allt ska kännas bra, hela tiden. Jag ska försöka att bara ta det lugnt och göra sånt som känns bra, inklusive att låta bli att träna, sy m.m. nån dag om det är så jag känner.
