Bad i Särdal
I mitt förra inlägg så uttryckte jag en förhoppning om att stubben efter åkerbönorna som odlats nedanför 
oss skulle få ligga kvar orörd tills i vår. Så blir det inte, igår harvades fältet. Sigge hann bara få en okopplad promenad där och den blev inte särskilt lång eftersom han 
skrämde upp rådjur så jag fick koppla honom ganska omgående.
Höstbruket fortsätter inte bara på stycket nedanför oss, i hela socknen kör traktorer för fullt 
med plogar, harvar och såmaskiner. På ett ställe som jag och hundarna passerade i morse så tror jag att de ställt in såmaskinen fel för utsädet låg på markytan och jag har svårt att tro att nåt ska sås så ytligt. Eftersom fröna var röda så antar jag att utsädet var betat men med vad vet jag inte. Går man i gamla kvarnar så kan man ibland se röda fläckar på golvet och det är inte för att mjölnaren råkade klämma handen i kvarnstenen där 
utan det är rester av det rödfärgade kvicksilverpreparat man förr använde till betning av utsäde. Längre tillbaka färgades inte betat utsäde men när 200 personer i Irak dog 1960 efter att ha ätit kvicksilverbetat utsäde så började man färga det.
Det som såtts hittills har redan börjat komma upp. Jag fotade samma fläck i torsdags och igår och det är en tydlig skillnad, gårdagen är mycket grönare.
Igår kväll tog hustrun årets första, och förmodligen sista, bad i havet när vi åkte till stranden i Särdal. Jag fotade istället för att bada (jag tog ju mitt sommarbad i ett badkar för några veckor sen). Hallandskusten känns lite menlös för en som är van vid Östersjöns skärgård men det kan ändå bli fina kort när solen är på väg ner.
Medan hustrun badade så letade jag efter bärnsten utan större framgång (hittade en liten bit, den jag har i handen nedan). Jag hittade dock flera döda krabbor och rätt mycket flinta.
