Bärande av hatt bör uppmuntras!
Återigen så hade jag svårt att sova natten mellan söndag och måndag. Återigen så stavades lösningen GLASS. Den här gången så var dock sömnproblemen delvis självförvållade.
Bakgrunden till sömnsvårigheterna var att jag har börjat inse att man kan hitta kvalitetsklockor billigt på Tradera. 
De senaste dagarna så har jag därför följt budgivningen på några intressanta klockor. Igår provade jag att bjuda på de två som fortfarande var billiga när anbudstiden närmade sig sitt slut. I båda fallen drog budgivningen iväg väldigt precis på slutet, d.v.s. med bara nån sekund kvar. Mina bud räckte inte till men det var spännande att vara med och buda. Efter den här budgivningen så inser jag att jag måste vara tydlig mot mig själv som budgivare om var den ekonomiska smärtgränsen går. Det är lätt att ryckas med och bjuda betydligt mer än man inledningsvis tänkt sig.
Den ena budgivningen var precis innan jag skulle lägga mig. 
Det innebar att jag var fullproppad med adrenalin när jag tog min insomningstablett. Adrenalin har tyvärr en förmåga att ta bort effekten av mina sömntabletter så jag blev liggandes i sängen utan att somna. Efter en stund gav jag upp och gick ner och satte mig framför datorn och käkade glass. Gårdagen avslutades därför på samma sätt som den började – med frosseri.
Idag spontanhandlade jag verkligen när jag var på Myrorna. Jag köpte inget till mig utan det blev ett 
bordsbiljardbord till ungarna och en hatt till en arbetskamrat på praktiken. Bakgrunden till hattköpet är att kollegan förra onsdagen komplimenterade min cowboyhatt (jag hade velat skriva ”komplimerade” men det ordet finns inte med i SAOL) och sa att hon skulle vilja ha hatt men aldrig hittade nån. När jag såg den här blå hatten på Myrorna så tänkte jag att en sån hatt skulle passa min arbetskamraten. Utgående ifrån åsikten att allt hattbärande bör uppmuntras så köpte jag därför hatten och tog med den till praktiken. Storleks- och modellmässigt så var hatten perfekt men färgen fick inte godkänt. Hon sa att hon inte passade i blått. 
Det hjälpte inte att jag och en till sa att hon passade perfekt i hatten, hon var tvärsäker på att blått inte var hennes färg. Jag får ta med hatten tillbaka till Myrorna och byta den mot nåt annat i butiken. Lite retligt är det dock eftersom hon verkligen passade i hatten, den var klockren på henne.
Biljardbordet till ungarna är också en chansning, jag har inte visat det för dem ännu eftersom jag tänkte ordna fram en kö först. Det följde inte med någon men det borde ju kunna gå att spela med en stor blompinne eller en rundstav. Blir det så att barnen inte spelar biljard så kan jag nog tänka mig att ta ett parti med mig själv. Nåt som är lite kul med bordet är att det är riktiga biljardbollar, inte nån imitation i plast.
Mitt köp av hatten idag kan tjäna som exempel på ett av mina problem. Nej, inte det att jag handlar för mycket, utan mitt problem med förväntningar och den besvikelse som följer på för högt ställda förväntningar. Hatten är ju bara en småsak men jag hade ändå höga förväntningar om att kunna överraska min 
kollega med en hatt som var perfekt. Jag fick rätt på två av de tre kriterierna färg, form och storlek men eftersom hon inte ville ha hatten så blev ändå hela händelsen till ett misslyckande för mig som jag har burit som en klump i magen hela dan.
Händelser som den med hatten utspelar sig ofta och bidrar till att sänka min självkänsla och till att jag går omkring med en gnagande oro i kroppen. Logiskt sett så vet jag att det är en känsloreaktion och inte ett sant faktum att det som inträffat är ett misslyckande. Det är dock så det känns och jag är en oerhört känslostyrd människa, även om jag kanske ibland framstår som väldigt kontrollerad och tillbakadragen. Jag vill inte att det ska bli så att jag inte vågar prova saker av rädsla för att misslyckas men ibland är det tyvärr så.
Ibland kan jag fundera på vad det är som gör att jag köper hatten eller nåt liknande? Är det en jakt på bekräftelse eller bara ett uttryck för
omtanke om personer som jag bryr mig om? Förmodligen både och men dagar som den här så känns det bara som att det är en jakt på bekräftelse och att den jakten är något dåligt, ett karaktärsfel hos mig. Jag känner mig lite som en hamster om springer i sitt hjul. Jag jagar ständigt bekräftelse utan att finna den någonstans.
Idag var jag också till Emmaus och lämnade tillbaka kavajen jag köpte i lördags. 
När jag ändå var där så passade jag på att bläddra lite bland cd-skivorna och jag hittade lite intressant. Det blev två skivor med kvinnlig rap, Missy Elliott och Mary J Blige samt en samlingsskiva med svenska 70-tals klassiker. 
Fast Mary J Blige är väl kanske inte hip hop utan mer en blandning av det och R&B. Jag har börjat lyssna på skivan med Missy Elliott och den är bra.
Jag vet inte vad det är med rap men jag tycker det är väldigt bra musik att spela i bilen.
Dagens tredje secondhandbesök gjordes på eftermiddagen när jag var in på Kupan. Där köpte jag inte de här stolarna. 
Inte för att jag inte ville utan för att hustrun fick mig att inse att vi inte har någonstans att ställa dem (vi hade sms- och telefonkontakt kring stolarna i butiken). Stolarna är dock verkligen jättesnygga!
Jag fick i varje fall med mig en väska från Kupan. Det köpet var ännu ett försök från min sida att köpa handväskan 
min hustru letar efter. Jag har tidigare släpat hem några väskor från Kupan men jag tror inte att de riktigt uppfyllt kriterierna för väskan med stort V. Vi får se om den här gör det.
En av bag-in-boxarna med äppelmust från i lördags har jäst.
Åtminstone antar jag att det är vad den gjort eftersom förpackningen blivit väldigt rund. Hustrun har ställde ut den utifall att den skulle bli så stor så att den smäller. I morgon får jag ge mig på att försöka punktera den lite försiktigt så att övertrycket 
bara pyser ut. Jag kanske kan skjuta hål i den med luftgeväret? I botten så ser man ju innerpåsen med must och träffar jag där så går det nog hål. Återkommer med en rapport på hur jag gick till väga.
