Jag bäddade rent i går och medan jag gjorde det så lyssnade jag på en dokumentär om Barbro ”Bang” 
Alving. I programmet pratade de om när hon 1938 bevakade mötet 
mellan Chamberlin och Hitler om Sudet-området och då slog det mig plötsligt vem vår egen högst älskade Stora lilla Ledare, Ulf Kristersson, påminner mig om. Inte mannen i den lilla mustaschen utan han med den lite yvigare, ni vet ”Peace in our time” Neville! Han offrade tjeckerna och blev blåst och Uffe offrade kurderna, sin ryggrad och blev också 
blåst. Jag tror att historien kommer döma Kristersson som den dömde Chamberlain, en naiv jävel som inte kunde förhandla för fem öre. Det stödjs ju för övrigt av Tidö-avtalet som ju visar att Ulf Kristersson gärna förhandlar bort det mesta bara han får ett kontor på Rosenbad.
Jag har fått tag på de saknade siffrorna i registreringsnumret (UBS748) till den blå Golfen som vansinneskört när jag mött den under löpturerna. En granne som jag pratat med händelsen om skrev upp dem när bilen blåste förbi utanför hennes hus. Det var en lokal bil som ägs av en kvinna i 50-års åldern (som köpte den i september förra året) men den som 
kört när jag mött den har varit en ung man så förmodligen körs den av nån av hennes söner (18 respektive 21 år). Jag svängde förbi deras ställe i går när jag skjutsade 16-åringen till gymmet och kunde då skymta bilen inne på gårdsplanen. Jag ville inte gå in och prata med dem då eftersom jag fortfarande har magproblem. Blir lite pinsamt om jag plötsligt måste avbryta vårt samtal på grund av diarré. Planen är att jag ska svänga inom där och ta ett snack med dem nästa gång jag springer.
Apropå min dåliga mage så börjar jag tro att den faktiskt är psykosomatiskt betingad eftersom psykiskt påfrestande dagar har dragit igång den båda gångerna. Idag ringde jag ändå Vårdcentralen i Getinge och bokade en läkartid för magen (onsdag). Sköterskan som bokade tiden trodde också 
problemen var psykosomatiska och tyckte jag skulle prova Imodium så länge och se om det hjälpte. Hon sa att jag kunde avboka tiden om magen blev bättre av Imodium och det verkar den ha blivit men jag tänker inte avboka tiden (illamåendet är tyvärr kvar och det är faktiskt värre än rännskita). Om det är psykosomatiskt så vill jag prata med Psykiatrin om att om möjligt justera min medicin så jag har lite mer stressbuffert och diskussionerna kring myrkrypningarna har visat att de inte kommer hjälpa mig ett skvatt innan en allmänläkare bedömt att problemen är psykiskt betingade.
Apropå Psykiatrin så hörde Patientnämnden av sig till mig idag angående att jag ville att de skulle 
återremittera mitt ärende hos dem till Psykiatrin (bloggade om det i lördags). Hon höll med om att jag inte fått svar på mina frågor och skulle skicka tillbaka ärendet till Psykiatrin men hon lät inte så hoppfull kring att de faktiskt skulle svara på det saken faktiskt gäller utan antydde att jag nog får ta frågan vidare till IVO. Jag förstår att det inte vill svara på frågorna jag ställde. Svarar de att medicinförskrivningen varit helt i sin ordning så öppnar de upp för kritik från IVO. Alternativet är att de redan nu medger att förskrivningen varit tokig men så mycket kurage har de nog inte, de försöker dra ut på det hela i hopp om att jag ska tröttna. De gjorde precis samma sak i mitt förra IVO ärende mot dem (där IVO landade i att Psykiatrin brutit mot lagen).
