När höstmörkret kom i år så kom det verkligen ordentligt. Efter en ljus och fin höst, och en kall inledning på den här veckan, så har de senaste dagarna varit extremt mörka och grådaskiga. Kanske var det höstvädret som gjorde att jag inte orkade blogga igår, det var i varje fall inte för att det saknades saker att spinna ett blogginlägg kring. Det var inga stora händelser men ändå små saker som borde ha räckt till en text. En av sakerna som hänt var att sonens kängor plötsligt kollapsade och föll i bitar. I onsdags var de ok men i går ringde han från skolan och sa att han behövde nya skor eftersom kängorna ”ruttnat” (hans ordval). Jag trodde han överdrev lite men jag körde i varje fall dit med ett par gummistövlar och när jag fick syn på de ”ruttna” skodonen så förstod jag att han inte överdrivit. Fascinerande att båda skorna bestämde sig för att bryta ihop samma dag.
Vi har också slaktat två tackor, köttet gjorde vi inget med men skinnen är saltade och väntar på transport
till garveriet.
Höstmörkret och min letargi till trots så plockade jag också fram symaskinen i går och påbörjade arbetet med att sy i kilar i några västar. Västarna
är sprättade och sicksackade i kanterna, nu återstår ”bara” att fixa till kilarna och sy dit dem. Det har gått trögt att sy de senaste månaderna så det är risk att västarna inte är klara innan jul.
Idag har det dock hänt något lite större – vi har fått hem en hund på prov. Det är en 
omplaceringshund som förhoppningsvis ska trivas här, och vi med den. Rasmässigt så är den blandras men med mycket Flat coated retriver i sig. Hon, det är en tik, verkar glad och snäll om än något tjock men vikten går ju att göra något åt. Vi har länge tänkt på att skaffa en omplaceringshund (vill ha hund men orkar inte med en valp) men inte riktigt tagit tag i det men förra veckan så frågade en av hustruns kollegor om vi var intresserade av den här hunden och det var vi. Hustrun var och träffade hunden i onsdags och det blev bestämt att hela familjen skulle träffa henne idag och om allt föll väl ut så skulle hon komma med oss hem.
En nackdel med att ta en omplaceringshund är att de redan har ett namn när man får dem, den här heter ”Beauty” och det är inte ett namn som jag eller hustrun skulle valt. Vi ska fundera ut ett bra smeknamn på B till henne. Jag har försökt komma på nåt bra med irländsk koppling men inte riktigt lyckats. På Irland är tjejnamn på B inte vanliga så det bästa jag kommit på är Banbha (uttalas BAN uh va) men det ligger inte riktigt bra i munnen. Den ena sonen kallar hunden för ”Bettan” medan den andra kallar henne ”Betty” så vi får se vilket av smeknamnen som fastnar.
