Nu är byggarna igång med rivningen av rummet som ska bli kök. 
I förmiddags så följde jag deras arbete med stort intresse, faktiskt så stort att jag höll på att missa bussen till Halmstad och praktiken. Det som gjorde rivningsarbetet så intressant var den tidsresa som det innebar. 
Under vårt golv och våra tapeter fanns spår av de som bott i huset innan oss. Byggarna frilade bl.a. fundamentet till en kakelugn som en gång stått i rummet. När de rev ner tapet och skivor från väggarna så blev det tydligt att huset är byggt med rejäla bräder. 
Vi hittade också rester från åtta olika gamla tapeter på väggarna.
Trots att jag dröjde mig kvar hos byggarna in i det längsta så hann jag med bussen. Idag åkte jag in till praktiken med en rädsla att jag inte var välkommen där längre. I går kväll så försökte jag
nämligen mejla några dokument till min e-post på praktiken och fick då ett autosvar från kommunen om att någon sådan e-postadress inte existerade. Jag provade att mejla flera gånger med samma resultat och började då fundera på varför mitt e-postkonto var borttaget. Jag blev lite orolig att jag gjort nåt (kunde dock inte komma på vad) som fått att kommunen avslutade min praktik (har Halmstad Direkt i färskt minne). När jag kom till praktiken så visade det sig att mitt konto var raderat men att IT-nissarna hade gjort det av misstag. Förhoppningsvis har de hunnit lägga upp ett nytt konto tills i morgon.
De senaste månaderna har jag svurit över Myrorna i Halmstad. Jag vet inte om det märkts så mycket i bloggen men varje gång jag gått där så har jag blivit irriterad över de höga priserna. Prismässigt så ligger de i vissa fall i nivå med Ragtime i Göteborg och det är ändå en nischad butik med begagnade kvalitetskläder. Prisnivån hos Myrorna har gjort att fyndfaktorn varit ganska låg där. Idag så gjorde jag dock fynd, både till mig och till barnen. Till mig köpte jag en gul manchesterväst, inte det diskretaste av plagg men jag brukar ju inte låta sånt hindra mig.
Västen är tillverkad av Corneliani (ett av mina favoritmärken) och ingår i en av deras sportigare/modernare linjer, Via Ardigo Styled by Corneliani. På nätet hittade jag följande beskrivning av linjen ” Via Ardigo Styled by Corneliani is a more upbeat, fashion-conscious sportswear line, easy to wear but adhering to the company’s trademark respect for quality and elegance.” Låter inte “upbeat” och “fashion-conscious” som ord som korrekt beskriver mig? 🙂 
Utöver västen så köpte jag två födelsedagspresenter till den blivande nioåringen. Han ska få en basebollhandske och en väska. Att jag köper en sån till honom förklaras av att han tycker om att leka med den basebollhandske som jag köpte när jag var i trettonårsåldern. Den handsken är för stor för sonens åttaåriga hand men nu ska han få en handske som passar honom bättre. Har vi varsin handske så kan vi ju 
dessutom stå och kasta till varandra. Sådär amerikanskt helylle som de gör i filmer.
Väskan ska han få eftersom han går och suktar efter den väska som jag köpte till hustrun för några veckor sedan. Den här väskan liknar hennes väska men är lite större och 
därmed förhoppningsvis mer användningsbar för honom.
Jag hittade också andra spännande saker på Myrorna men de köpte jag inte. En av sakerna jag inte köpte var en gammal tredelad kostym från Algots. Den 
borde väl egentligen kulturminnesmärkas, som en symbol för den blomstrande TEKO-industri som en gång fanns i Sverige. De hade också en väldigt snygg (men ganska dyr) Akubra-hatt på Myrorna. Akubra är en australiensisk hattillverkare som gör väldigt bra hattar. Hatten på Myrorna var dock i storlek 56 och jag har 59 så den fanns ingen chans att den skulle passa mig. Det gjorde att jag slapp ta 
ställning till om jag var beredd att lägga en massa pengar på den. Hatten på bilden är inte den jag provade på Myrorna men den är väldigt lik den.
I eftermiddags så var jag med pojkarna på bowling och då märkte jag återigen att jag är lite besatt av skor och kläder (börjar väl bli det av klockor också verkar det som). När jag tittade på sexåringens lånade bowlingskor så såg jag att de hade randsydda lädersulor 
(Goodyear welted). Det känns väldigt ambitiöst för ett par bowlingskor i barnstorlek men å andra sidan så möjliggör randsömmen att man kan byta sulan flera gånger och sulan slits väl ganska snabbt på bowlingskor (förmodligen betydligt snabbare än resten av skon).
