Dödsdömd

I somras så fick vi en enda kyckling och fram tills idag har vi trott att det var en höna. I morse så gol dock ”hönan” så jag misstänker att det är en tupp, den klena kammen till trots. Det innebär att jag får ta fram yxan igen. Jag hade hoppats slippa det men två tuppar i en hönsgård är en tupp för mycket.

Byggarna dök upp här hemma vi 07.40 i morse men det blev inget rivet, bara diskuterat. Det är fascinerande vad mycket som måste snackas igenom och stämmas av innan de kan komma igång med själva rivningen. Jag tycker att vi har diskuterat allt och rätat ut vartenda frågetecken men det finns alltid detaljer som måste klargöras.

Idag har det varit en sån där ”åsnan mellan hötapparna”-dag. Jag har inte orkat ta mig för nåt vettigt men jag har inte heller haft ro att bara slappna av och ta det lugnt. I slutet på såna dagar känns det alltid som att jag slösat bort en hel dag på ingenting bara för att jag inte kunnat bestämma mig och prioritera vad som var viktigast för mig – att få nåt gjort eller att vila.

Jag har många gånger försökt resonera med barnen när de fastnat i beslutsfattande på samma sätt som jag gjort idag. När barnen bara velar och inte kan fatta beslut så brukar jag förklara för dem att när de inte fattar nåt beslut så är det faktiskt också en aktiv handling. Kan man inte bestämma sig för om man vill bli ansiktsmålad som en tiger eller som en fjäril kan det i slutändan innebära att man inte blir ansiktsmålad alls. På samma sätt är det med mitt velande idag, jag kan inte bestämma mig för vilken sorts dag jag vill ha och resultatet blir sämre än nåt av de två alternativen.

I mitt fall så kompliceras saker och ting möjligen av mina dömande tankar som säger att jag måste förtjäna vila. Jag måste göra något ”nyttigt” innan jag kan ta det lugnt och vila. Med det tankesättet uppstår problem när orken att göra något ”nyttigt” inte finns. Det blir en form av skuldfyllt moment 22 som är helt i klass med det som Yossarian brottades med. Mina tankar om att jag måste vara ”nyttig” tar sig existentiella dimensioner när jag applicerar dem på min nuvarande tillvaro som förtidspensionerad. När jag tänker på tillvaron på det sättet så gör det ont att bara skriva själva ordet f-ö-r-t-i-d-s-p-e-n-s-i-o-n-e-r-a-d.

I helgen fick barnen biljardbordet som jag köpte på Myrorna förra veckan. De verkar uppskatta det och spelar en del. De spelar dock bara ensamma och inte mot varandra. De provade att spela ihop i början men då slutade det med bråk och tårar, så nu har det blivit så att om ena barnet spelar på iPaden så spelar den andre biljard. En annan som verka uppskatta biljardbordet är Stout.

Förra veckan så började jag se ”Three kings”, det är en actionfilm som utspelar sig under det första amerikanska Irakkriget och ”Gorgeous” George Clooney spelar en av huvudrollerna. Idag såg jag klart filmen medan jag åt lunch, den var inte särskilt bra men George Clooney är alltid George Clooney. I ”Three kings” fick han dessutom nytta av sina medicinska färdigheter från ”Cityakuten”.