Blåsippor på Guds gröna ängar
Vårvärmen kom igår så då passade familjen på att göra en liten utflykt till naturreservatet i Skipås, eller ”Guds gröna ängar” som det kallas lokalt. Inne i reservatet finns en bergknalle från vilken man har en fin utsikt över hallandskusten. 
På väg mot knallen så såg vi 
blommande blåsippor och rester från den stenbearbetning (gatsten) som skedde där i början av 1900-talet. Halland var en stor exportör av gatsten då och den knackades lite varstans. Även hos oss högg man sten (i den hage vi kallar Skålgropshagen) så vi har gått runt och plockat kullersten 
där. Varken jag eller sönerna var jättetaggade att åka till Skipås men hustrun var bestämd och efter promenaden och fikat så var i varje fall jag jätteglad att vi kom iväg.
Innan vi åkte till Skipås så var hustrun och jag ute en sväng med Tora. Vi har gjort ett litet genombrott 
i körningen eftersom vi äntligen vågat börja galoppera med henne. Hon har en väldigt kraftfull galopp vilket gör att vagnen rister och skakar vilket gör att körningen inte känns helt kontrollerad. Eftersom både hustrun och jag är lite fega så har vi därför dragit oss för att köra Tora i galopp även fast hon tydligt markerat att hon vill gå fortare än den trav vi brukar kuska runt i. När vi kom hem efter körningen så var Tora rejält svett så vi spolade av henne. Nyduschade hästar verkar lida av ett tvångsmässigt behov av att rulla sig i hagen och Tora är inget undantag – vilket resulterade i en skitig häst.
Mina försök att mota bort kajorna från husets skorsten genom att elda i kakelugnen har inte lyckats utan de håller till där ändå. Idag klättrade jag därför upp till skorstenen för att röja bort ett eventuellt 
bo och ägg. Till min förvåning så var det soprent i skorstenen, inga pinnar alls. Kajorna var dock märkbart störda över att jag var där, de flög runt mig och satt också väldigt nära och spanade in mig, så nåt har de på gång i skorstenen. Kajan går att klicka större.
I mitten av december förra året så köpte jag ett gäng kepsar att ha när jag springer, träningskepsarna tenderar ju att bli tämliga sunkiga efter ett tag så de behöver bytas ofta (tvättar man dem så krymper de). Den första kepsen av de jag köpte börjar nu sjunga på 
sista versen, jag trodde att den skulle hålla sig fräsch lite längre än fyra månader men den har gått ganska många kilometrar (typ 800). Den fick ett sista pass idag, fem kilometer snabbdistans – som tyvärr inte var särskilt snabba…
