Idag fyller jag ett år på Reddit. De har tydligen ett uttryck för årsdagarna där, kallas ”Cake day”. Jag 
vet inte om det förpliktigar på nåt sätt, ska jag bjuda på digital tårta? Det har jag i varje fall inte gjort. Jag la dock upp två foton på mig i årets första vårutstyrsel.
När jag promenerar hundarna på morgonen så brukar jag gå i skogen och hagarna. Fram tills idag har 
Sigge fått springa lös men det funkar inte längre, inte för risken att han ska störa viltet utan för att han är helt besatt av att äta ko- och kalvskit. Jag har hållit mig i hagarna där kritterna inte går men båda hundarna drar genast in till korna och börjar leta skit. De bryr sig inte om djuren, som inte bryr sig om dem. Betty kan jag ropa in igen (hon kommer motvilligt) men Sigge lyssnar inte på mig vilket resulterar i att jag får ranta efter honom en lång stund innan han till sist låter mig ta honom. Jag tycker det är skitirriterande så han får vara kopplad från och med nu. På eftermiddagarna går jag andra rundor och då kan han vara lös korta stunder så han får springa fritt en del i varje fall.
När man går med Sigge kopplad så får man räkna med att han får spel och springer en massa strax efter att man släppt lös honom. Betty suckar varje gång jag kopplar loss honom.
Igår eftermiddag så gick vi i den finaste av våra hagar och då kunde jag konstatera att de första 
backsipporna slagit ut. Vitsipporna börjar också slå ut men även om de också är fina så kan de inte konkurrera med backsippor.
I söndags bloggade jag om att vi såg en traktor med vad jag trodde var ett påhäng som möjliggjorde direktsådd samtidigt som man plöjde. Igår listade jag ut att de sådde åkerböna eftersom jag hittade
lite utsäde i kanten på stycket, utsäde som rimligtvis måste vara åkerböna. Jag har efter det fått reda på att direktsåningsaggregatet är ett hemmabygge som grannen byggt själv och att det var åkerböna som såddes.
Vad det gäller mina benbesvär när jag ska sova så har det tyvärr skett en försämring. De senaste två nätterna har jag haft tydliga benryckningar i samband med att jag somnade in. Sprattlandet har väckt mig (och stressat upp mig) tack och lov har jag kunnat somna på riktigt efter att jag varit uppe och
rört på mig lite (och konsumerat lite sockerhaltiga produkter….). På tisdag ska jag träffa läkaren som förskrev medicinen och då ska jag höra om jag ska höja dosen. I den inledande kontakten jag hade med honom så skrev han att man kan ta 1-2 tabletter och jag har tagit en hittills. Det kommer dock inte fungera om jag måste höja dosen en gång varje månad. Pessimisten i mig säger ”Vad var det jag sa, det var för bra för att vara sant att du hittade en medicin som hjälpte!” Vi får hoppas att han har fel.
Mentalt har jag reagerat lite konstigt på problemen, jag får dåligt samvete och det känns som om det är ett karaktärsfel hos mig som gjort att medicinen inte fungerar lika bra nu som när jag började ta den.
