Canali
Nästa vecka så ska jag till Göteborg i ett ärende och då tänkte jag passa på att gå förbi Ragtime och
hämta lite pengar och en kavaj som inte blev såld. Fram till i onsdags så hade jag inga nya kläder att ta med upp men sen dess har jag gjort en del fynd. På Lettlandshjälpen hittade jag en snygg 
grå kostym (Boss) och idag var jag inom Kupan i Halmstad och kunde köpa två kavajer att ta med. Den ena var en tweedkavaj som är skuren som en ”Shooting jacket” i ryggen, d.v.s. med veck i sidan nedanför axlarna (för att öka rörligheten). Den andra kavajen kan vara ett riktigt fynd, eller en stor besvikelse. Kavajen i fråga är dubbelknäppt, mörkblå och tillverkad av Canali. 
Ni kanske inte känner till det märket men det är ett av de allra mest exklusiva konfektionsmärkena. 
Förhoppningsvis kan jag få en bra slant för kavajen i Göteborg men det finns ett men, det finns en liten fläck långt ner på kavajens front. Får jag inte bort den fläcken så kommer de förmodligen inte vara intresserade av kavajen på Ragtime, de är måna om att kläderna ska vara i bra skick. En liten tröst i såna fall är att kavajen passar mig så då får jag nöjet att glida omkring i ett exklusivt plagg. Fast just nu tar jag hellre pengarna….
Idag fyndade jag också lite ”bling-bling” till mina svarta boots, jag köpte ett par conchos till dem. Jag 
misstänker att jag är den ende i familjen (möjligen även i Getinge….) som tycker det ser snyggt ut. Fast det är ju å andra sidan jag som kommer ha bootsen på mig.
Jag återkommer ständigt till mina pipor, både rökningen och tillverkningen. När det gäller tillverkningen så håller jag på att jobba på en modell som kallas ”Rhodesian”
och där jag skarvar piphalsen med en avsågad patronhylsa. Jag har en halvfärdig där halsen sprack lite när jag satte dit patronhylsan (kommer nog att fungera ändå) och så har jag en som precis håller på att ta form. När det gäller själva rökningen så kan jag bli helt fascinerad av små moment, t.ex. hur lågan från tändstickan rör sig över tobaken när jag suger in luft. Nåt som också är 
fascinerande är när jag med hjälp av pipstoppen och insug lyckas få liv i pipan när jag egentligen trott att den slocknat för mig. Varje gång jag lyckas så känns det som att jag ju kan röka pipa, på riktigt.
Jag kommer att vara ensam hemma i helgen. Hustrun har åkt till sina föräldrar med barnen, sjuåringen blir sen kvar där under höstlovet nästa vecka. Trots det så kommer frun hem med två barn eftersom en av ungarnas kusiner följer med hit på söndag och blir kvar några dagar. Jag ska passa på att försöka njuta av friden, och också få lite gjort, i helgen. Det som står överst på ”Att-göra-listan” är att fixa en grind i ett staket så att hästarna kan gå i en del av hagen där det finns mer gräs. När det är gjort så finns det ju en massa annat jobb med staketen att ta tag i, jag kommer inte hinna allt men hinner jag röja lite sly och bära undan de gamla staketstolparna så är jag nöjd (hoppas jag).
Till sist en bild på hur förvånad man kan bli när kameran tar en bild medan man håller på att ställa in självutlösaren.
