Jag tillbringar en hel del tid på Instagram just nu och tittar på, och lär mig om, herrkläder. Jag har noterat att jag verkar tycka mycket mer om färgglada kläder än vad stora aktörer som tidskrifterna Café och King gör. Nedan syns t.ex. de tio plagg Café valt ut som favoriter ur modemärket COS-vår/sommarkollektion. Vad säger ni – visst skriker plaggen vår och sommar….?
När tillfälle ges brukar jag därför försöka pika dem lite för att de är så trista och i förrgår gavs tillfälle när en internetbutik la ut en utstyrsel som de tyckte var vågad och uppmanade andra att vara lika modiga. Jag tyckte att det de presenterade var, som vi säger i Halmstad ”En piss i Nissan”, så jag skickade in ett foto på mig ifrån besöket i Mölle (det gillade de) och igår gjorde jag ett eget färgglatt inlägg (”Choose colour, choose life” – fotona nedan) där jag taggade butiken och de största svenska tråkmånsarna (och några till). Jag har inte fått nån respons på det men jag har tidigare märkt att de flesta klädbutiker/tillverkare verkar se Instagram som ett forum där de kan håva in beröm, ifrågasättanden nonchaleras.
Idag fortsatte jag med mina relativt färgglada kläder när hustrun och jag träffade min kontaktperson på psykiatrin. Innan psyk så handlade vi lite och då passade jag på att spela in en kort video till Instagram (för att visa dagens utstyrsel). Till saken hör att ”Lost in the supermarket” är en av mina favoritlåtar, alla kategorier.
Några som inte är så färgglada är de rådjur och harar Sigge och jag sett de senaste dagarna. Vi har
också sett sångsvanar och tranor (de senare på mycket långt håll). Klickbara foton.
Apropå Sigge så har jag fortsatt fota närbilder på hans ansikte. Här kommer den senaste laddningen (klickbara). Allra sist kommer en bild som inte är hundrelaterad – igår levererades den kluvna ved vi köpt.
För att återknyta till inledningen där jag säger att jag lär mig om herrkläder så har jag hittat flera
poddar där de pratar min typ av herrkläder. Just nu lyssnar jag på @garmologypodcast och en lång intervju med en irländare som startat ett mikroväveri i Sussex. Ni anar inte hur många saker som kan gå sönder i en vävstol. Jag har också fått lära mig att det finns gott om oanvända vävstolar på Harris och Lewis i Yttre Hebriderna (det är där man väver Harristweed) och det beror på att man de senaste åren bytt till vävstolar som väver med en större bredd. De gamla, smalvävande, vävstolarna står därför oanvända så nu är ett bra tillfälle att investera i vävstol från Hebriderna om man är spekulant.
