Dagböcker
Vår bank har meddelat att de kommer att sluta tillhandahålla bankfack och det beskedet stressar mig lite. Hustrun och jag har ett bankfack med lite värdehandlingar i men huvudsakligen är det jag som 
nyttjar facket till att förvara alla mina gamla dagböcker. Jag har dagböcker där från åren i Irak och från mina tågluffar och resor i slutet av-80 och början av 90-talet. Det handlar alltså inte om saker med stort ekonomiskt värde men för mig har de ett stort sentimentalt värde. Jag vill också att dagböckerna bevaras så att pojkarna nån gång när jag är borta ska kunna läsa lite om vad deras far hittade på för länge sen (om de så önskar).
Banken rekommenderar att man digitaliserar sina handlingar i möjligaste mån och lägger filerna i nån 
molntjänst, om det inte går föreslår de att man skaffar ett brandsäkert dokumentskåp att ha i hemmet. Jag har börjat kolla på såna skåp och det finns en hel del att välja mellan, de enklaste klarar brand i en timme medan de mer avancerade, och dyrare, har längre “brinntid”. Vi får se hur vi gör, jag borde sätta mig att ringa runt till de andra bankerna i Halmstad och höra om de har bankfack. Jag misstänker dock att de vill att man flyttar dit konton och lån för att få hyra ett fack, i den mån de alls har kvar några bankfack.
Bloggandet är ett smidigt sätt att skriva dagbok – så länge jag betalar för plats på en server och för
domännamnet så har jag min ”dagbok” i säkert förvar. Jag sparar dessutom alla inläggen som Word-dokument ifall servern som bloggen ligger på skulle krascha. Relativt ofta uppstår situationer där jag vill gå tillbaka och kontrollera när nåt särskilt inträffade och tar bloggen till hjälp för att göra det. En sån situation uppstod så sent som i helgen när hustrun fick ett meddelande från sin syster som var på bröllop i Skottland. Texten i meddelandet var nåt i stil med ”Hälsa Johan och tacka för klänningen” och så var bilden till höger bifogad. Klänningen i meddelandet 
är en jag köpte till hustrun på Myrorna, inte för att jag trodde hon skulle gilla den utan för att jag gillade den. Hennes gillande eller ogillande av klänningen visade sig vara irrelevant eftersom den var för liten för henne. Den passade dock hennes syster som fick den och i helgen användes den på ett bröllop någonstans i Skottland. När jag fick hälsningen så var jag tvungen att se om jag skrivit nåt om klänningen i bloggen, trodde nog att den var äldre än mitt bloggande men det visade sig att jag den elfte december 2013 skrivit om köpet. Av blogginlägget framgår att jag samtidigt med klänningen köpte ”En förlorad värld” på dvd samt en tomteluva till yngsta sonen (som då var fyra år – tiden går fort…).
