Jag och minsta grabben kommer vara ensamma över helgen. Min fru har åkt till sina föräldrar och tagit sjuåringen med sig. Han har sportlov nästa vecka så han blir kvar hos mormor och morfar. Mormor kommer hit med honom nästa helg och tar fyraåringen med sig en vecka. Det är stor skillnad att bara ha ett barn hemma.
Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Han gillar ju att pyssla så jag misstänker att varmlimspistolen kommer till användning. Är vädret ok så ska vi väl försöka vara ute en del också. Det finns mycket ved att köra till pannrummet och han gillar att åka skottkärra. Hönsen ska också få ett nytt rede, ett där äggen rullar undan när hönan värpt.
Idag värper hönsen i två krubbor, som de också sover i eller på. Det innebär att äggen blir skitiga om de inte blir söndertrampade. Hönsen har pinnar att sova på men det här gänget vill inte sova på dem. De sitter på pinnarna på dagarna men när det blir kväll tränger de ihop sig i krubborna.
Med ett riktigt värprede kan vi lättare samla in äggen, som dessutom kommer vara mycket renare. Nu återstår bara två saker. 1 – Att sätta in redet 2 – Att hönsen värper i det.
Ännu inga klara besked om Forden. Den verkstad som skulle kolla ”spridarna” kunde tydligen inte göra det utan har skickat dem vidare. Suck.
Jag lyssnar mycket på Johnny Cash nu. De sista albumen han släppte är verkligen fantastiska. Så mycket känsla i låtarna. Det är mest covers men han gör dem ofta bättre än originalen. En låt han gör bra är ”I won´t back down” av Tom Petty. Den låten sammanfattar (på det där väldigt grabbiga och rock-romantiska sättet) hur jag ville leva innan jag blev sjuk.
”Well I won´t back down, no I won´t back down.
You could stand me up at the gates of hell but I won´t back down
Gonna stand my ground, won´t be turned around
And I´ll keep this world from draggin´me down
Gonna stand my ground and I won´t back down”
I väldigt många år gick det bra men till slut så vek jag ner mig. Det är kanske inte en beskrivning som min terapeut skulle hålla med om men det är så det känns. Jag ville gå min egen väg, göra min grej även om det kom med en stor kostnad. Tyvärr blev kostnaden för stor våren 2007. Lite av mitt nuvarande problem är kanske att jag fortfarande ser sången som en beskrivning av hur jag vill leva mitt liv.
Jag har aldrig sagt att jag inte är banal.
